Sida 120
högtidligheten, så vidt på honom ankom, till en militärparad, då »uniformatikens» regler strängt iakttogos och öfverplagg, oaktadt kylan, voro förbjudna. »Då täckelset föll, under fanfarer, hurrarop och kanonernas dån, saluterade han bilden med värjan, afmätt, som en kapten saluterar för fanan på vaktparaden», säger ett ögonvittne. Lifligare kändes tvifvelsutan dagens högtid hos dem, som varit konung Gustafs själsfränder. »Jag officierade ej Gustafs dag, skref Armfelt. Jag stod bredvid bildstoden, tryckt af tankar på det närvarande och framfarna, upphöjd likväl af en odödlig känsla. Om den store konungens bild kunde få lif, sade jag sakta, huru snart skulle icke Sveriges öde förvandlas?»
Samma dag som statyn aftäcktes, hade Sergel samlat Gustafs vänner till den festmåltid, då han föreslog den berömda skål för den dyrkade konungens minne, i hvilken han förklarade: »ta mig tusan dj-r var icke Gustaf III en stråle af det eviga ljuset!» — och då Rosenstein drack konungens skål »på knä» — under bordet. Om Armfelt, som för öfrigt nära kände konstnären och högt skattade hans snille, varit närvarande vid denna fest, finnes icke antecknadt; men till det middagssamqväm af idel rättrogna gustavianer, som tre dagar senare egde rum på Montbijou, hade han och Ehrenström, som beskrifvit denna fest, tagit initiativet. Ett trettiotal personer af alla samhällsklasser deltog däri, mest dock högre ämbetsmän. Endast de af konung Gustafs tjenare, som under förmyndare-regeringen »hemburit egennyttiga offer åt Baal-Reuterholm», voro, enligt Ehrenströms ord, uteslutna. I detta samqväm möttes rådsherrarna från Gustafs tid, riksdrotset Trolle-Wachtmeister, riksråden Ramel, Ruuth och Oxenstjerna, med Leopold och Adlerbeth, med Lehnberg och Rosenstein; de civila ämbetsmännen Lagerbring och Ugglas syntes vid sidan af ärkebiskopen Lindblom och generalerna G. Wachtmeister och Göran Jägerhorn, Gustafs
Källa: Project Runeberg ·