Sida 121
vapenbröder från finska kriget. En särskild grupp, ej minst uppmärksammad, bildade deltagarna i den s. k. konspirationen af 1794: Armfelt, den gamle grefve Gyldenstolpe och Albert Ehrenström, hvilken sistnämnde endast med ovilja såg sin domare riksdrotset och »jakobinen» Rosenstein i laget.
Dagens hjälte blef Leopold, som författat en »Minnesskål», under djup rörelse af honom framsagd. På de församlade gjorde den ett outplånligt intryck:
«I som stått i purpurn vid hans sida, minnens statsmans och regentens glans! I som följden, då han gick att strida, minnens hjälten, prydd med segerns krans! Alla I, hvars forna år förflutit i hans tjenst, i värf, som han beslutit, minnens, hur han var med kärlek lydd! Och vi andra, minnoms, hur vi njutit hans välgärningar och hans beskydd!
»Leopold reste med dessa versar Gustaf III en ny ärestod, säger Armfelt. Dessa rader äro genom känslan och sin stora simplicité det första han skrifvit; kanske, som Adlerbeth sade, det första som på jorden är och varit skrifvet. — Jag lemnar Er att döma om min själs tillstånd vid allt detta.»
Ett minne från denna fest bevarade Armfelt sedan på sitt fädernegods Åminne: det var den vackra, för detta tillfälle af Leopold författade inskriften till piedestalen för Gustaf III:s lagerkrönta byst, som prydde högtidssalen:
«Än flyter denna tår, som vördna’n helgat har med enskild kärlek åt ditt minne; men snart de komma, dessa dar, de komma re’n, de äro inne, då ljus skall tända sig i hvart förvilladt sinne, och orättvisan själf förstå, hur stor du var.
Det berättas, att Rysslands kejsare, då han erfor att Armfelt i sitt hem inredt ett minnestempel åt sin konung, hvarest dessa ord föllo den inträdande i ögonen, utropat: »Lycklig den regent, som ännu efter döden har så trogna vänner, och som vetat att förtjena dem!»
*
Källa: Project Runeberg ·