Sida 122
En månad hade ännu ej förflutit efter denna minnesfest öfver en försvunnen storhetstid, då ryska trupper utan föregående krigsförklaring ryckte in öfver finska gränsen. Kort därefter, den 14 Mars 1808, ankom danska hofvets krigsförklaring, utfärdad den 29 Februari. Harmen glödde i alla svenska bröst:
«Mordbrand är hans krigsförklaring, falskhet är hans riddarsköld«,
sjöng om Sveriges fiender den unge nationalskalden från den aflägsna landsändan vid Öresund. Hans ord funno genklang inom hela det fosterland, som då sträckte sig på ömse sidor om Bottenhafvet.
Oväntadt kunde dock detta anfall ingalunda vara för den, som haft tillfälle att på närmare håll följa världshändelsernas gång. Det var hämnden för den oerhörda våldsbragd, som Sveriges enda bundsförvandt England nyss utöfvat mot det fredliga Danmark. Konung Gustaf Adolf hade från Helsingborg, nästan såsom ögonvittne, däråt skänkt sitt bifall. Englands handel skulle utestängas från Östersjön genom Sveriges eröfring: så hade världsherskaren Napoleon beslutit. Kriget var en nödvändig följd af Sveriges vägran att biträda de öfverenskommelser, som freden i Tilsit medfört. Sveriges eröfring skulle utföras af Ryssland och Danmark gemensamt, och franska trupper skulle därtill bidraga. Svenske män fingo på detta sätt i Finlands öde bygder och bland Norges berg deltaga i den strid mellan Frankrike och England, som hvälfde »Södern upp mot Norden». Liksom kriget i Pommern 1805—1807, var sålunda Sveriges krig 1808—09 en episod ur denna väldiga kamp. Men om Pommerska krigets utgång, enligt Armfelts ord, ej gjorde någon väsentlig »skråma på rikskroppen», så blef utgången af kriget 1808—09 så mycket ödesdigrare: rikskroppen ej blott stympades, utan fara var för dess fullständiga tillintetgörelse.
Redan mot slutet af 1807 ansåg Armfelt Finlands öde såsom afgjordt. Bittert klagade han öfver att inga anstalter gjordes till dess försvar, ehuru kejsar Alexanders planer ej borde hafva varit någon hemlighet. »Nu är Finland blottadt på krut, kulor, som afhemtats till Pommern ända från Varkaus, på kanoner, som sålts till ryssarna för 70 rdr skeppundet, på gevär, ty de, vi hafva, duga ej att skjuta med, på magasiner, ty kommissariatet kunde ej anskaffa för 14 dagar proviant åt de trupper, som i September skulle hafva kompanimöten», skrifver Armfelt i Oktober efter sitt besök i Finland. Och i December
Källa: Project Runeberg ·