Sida 168
har ställt den här i skuggan, som ej heller undgick krigets lidanden och försakelser, men som ej kunde skrifva nya segernamn på Sveriges fanor.
Och med rätta: Lier var intet Sijkajoki. Men å andra sidan var Præstebakke intet Sveaborg, och — den svenske öfverbefälhafvaren ingen Klingspor.
Smickrande, ehuru icke utan sin epigrammatiska udd, skref Leopold, efter genomläsningen af Armfelts berättelse om norska fälttåget, i ett skaldebref till dess författare: Jag är ej general, jag känner ej de lagar, hvarefter man ett fälttåg gör: men jag är svensk, och jag beklagar ett fuktladt fosterland, som vanvettet förstör; men jag har läst er skrift, och suckar, som jag bör, att se, då härarna för oss på fältet vika, hur maktens oförstånd gör Sveriges undergång, att se en stor talang, som alla medel svika, som stängs på segerns väg af nyck-befälens tvång och har vid hvarje steg, att strida på en gång mot fiende, natur och dumheten tillika. Hvad hjälp mot allt det där? Historiens, min Baron. Tro mig: Ni står ej trygg förr’n inför hennes tron. Där skall Ni Er i sällskap finna med alla stora män från Grekeland och Rom. Och vore hon, änskönt, ej Sanningens gudinna, var lika obesörjd ändå om hennes dom: Ni är héros — och hon är qvinna!
*
Källa: Project Runeberg ·