Sida 167
hastighet begynt, utan nödiga förberedelser, samt oförståndigt utfördt; det fortgick med själfförvållade motgångar och slöts utan fördelar och utan ära.»
På samma gång äro dock samtliga dessa historieskrifvare villiga att erkänna, att ansvaret för fälttågets ledning väsentligen drabbar konungen. Det var obestridligen hans befallningar, som från början vållade splittringen af de svenska stridskrafterna, som hejdade framryckandet, som aflägsnade Sveriges enda bundsförvandt, som alstrade missämja mellan befälhafvarna och som störande ingrep i deras planer. De här meddelade utdragen ur Armfelts brefväxling under detta fälttåg visa att, om grund till anmärkningar finnes, så saknas ej heller bevis, att krigets utgång ej berodde på bristande vilja och verksamhetsbegär hos honom.
Vestra arméns bedrift, som gjort den minnesvärd i Sveriges historia, tillhör året 1809; men den nämnes ej i krigs-, utan i revolutions-historien. Under fälttåget 1808 behandlades denna armé styfmoderligt af dem som sutto vid styret. Och styfmoderligt har detta fälttåg äfven behandlats i eftervärldens minne, nämligen i Sverige: detta krig, hvars tilldragelser af norrmän omtalas med stolthet och hvars minne ännu i dag frammanas till nationalkänslans stärkande, är i Sverige nästan förgätet. Icke därför, att hågkomsten skulle hafva inneburit något förödmjukande, ty de små motgångarna under gränsposteringskriget voro dock inga nederlag, och prof saknades ingalunda på svensk mandom. Men orsaken är lätt att finna.
Den blodiga glansen från Finlands ärofulla strid 1808 har framför allt fängslat så väl samtidens som eftervärldens uppmärksamhet; och den härs bedrifter, som «frös och svalt och segrade tillika,«
Källa: Project Runeberg ·