Tillbaka Read Runeberg

3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814

Originalsida 166
Originalsida 166
Originalsida 166
Originalsida 167
166–167

Sida 166

militärförfattaren kapten v. Ræder, hvars vidlyftiga arbete »Danmarks Krigs- og politiske Historie 1807—1809» är en rik materialsamling för norska fälttågets historia, kallar svenskarnas återtåg öfver gränsen för deras »Uddrivelse af Norge», ett påstående, mot hvilket krigets svenske historieskrifvare, general Meijer, energiskt protesterat. Ræder anser nämligen, att den förskansade ställning, som svenska armén i Maj 1808 intagit ett par mil innanför gränsen i ofruktbara och obebodda trakter, var så illa vald, att ett återtåg i hvarje fall varit nödvändigt. Han påstår därjämte, att arméns ledning visat »en til Søvn grænsende Svaghed.» »Prins Christian August kunde i Sandhed ingen mere opmærksom og føielig Modstander have end General Armfelt, naar han bevægede sig, og ingen mere stille og beskeden, naar han stod stille», säger han. Dock anser han, att Armfelt, sedan han var nödsakad att antaga en defensiv hållning, »mesterligen forstod og udförte Planen at paralysere den norske Armees Activitet». Aktningsfullare yttrar sig den redlige Jacob Aall i sina »Erindringer» om »den tappre svenske General» och framhåller de svårigheter, som lades i vägen för ett verksammare uppträdande.

Meijer klandrar särskildt, att Armfelt ej förebyggt öfverste Gahns olycka genom klokare dispositioner. Han anser därjämte, att den utsträckta ställning, som Armfelt valt i bergssträckningarna från Kongsvinger till Strömstad, var af den beskaffenhet, att han äfventyrade »att stundeligen se någon af sina brigader genombruten, upprullad och jagad tillbaka öfver gränsen» genom ett samladt danskt anfall. E. v. Vegesack, son till Armfelts medgeneral, med hvilken endrägtig samverkan ej kunde vinnas, anser att hans fader varit lämpligare till öfverbefälhafvare under ett guerillakrig i bergstrakter, än Armfelt, hvars rätta plats han anser hafva varit i Finland. Alla öfverensstämma i ogillande af den ofantliga operationslinien och af den krigsplan, som medförde arméns splittring i smärre afdelningar i stället för framträngande med samlad styrka. De stolta eröfringsplanerna hade snöpligt måst läggas åsido. »Hela företaget mot Norge, skrifver en deltagare i fälttåget, var i öfvermod tillämnadt, i

Källa: Project Runeberg ·