Tillbaka Read Runeberg

3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814

Originalsida 173
Originalsida 173
Originalsida 172
Originalsida 173
172–173

Sida 173

framställt Armfelts förslag. Konungen syntes öfverraskad, »lade fingret på munnen och sade: Nämn ingenting för någon annan än mig, men sätt edra tankar på papperet». Hertigen lydde befallningen, uppsatte ett förslag och underställde det Armfelts bepröfvande, innan det öfverlemnades till konungen. I ett nytt bref (8/1) med lifliga tacksägelser framställde Armfelt ytterligare förslag med afseende på detaljernas utarbetande och sin egen resa till England. Han borde vistas där såsom enskild resande, men personliga förbindelser med hertigarna af Cambridge och York kunde bereda honom inflytande. Han inskärpte ytterligare behofvet af förslagets hemlighållande och bad, att han ej måtte blifva nämnd som dess upphofsman hos monarken, »si son avérsion pour ma vieille figure est décidée»; konungen behöfde ej befara, att han skulle vägra gå i elden, om avantgardets ledning anförtroddes honom. »Det är Sveriges välfärd som är hufvudsaken, det är tronen och dynastien som måste upprätthållas, det är Finland som måste återtagas.»

Men förslaget ledde ej till någon vidare åtgärd. Hertigen öfverlemnade sin uppsats till konungen; efter ett par dagar förklarade denne, att han läst den och funnit den vara till sin belåtenhet; men sedan yttrade han intet ord därom. »Jag har försökt att vidröra ämnet, skrifver hertigen sedermera, men han har undvikit det; och efter allt hvad jag kan se, tror jag att ingenting blir af, ty vi lefva i en fullständig overksamhet.» — Planen var dristig och äfventyrlig, värdig Gustaf III:s vän och själsfrände. Man kan på goda skäl betvifla dess utförbarhet: äfven om öfverrumplingen mot Petersburg lyckats, skulle kriget ej därmed varit till ända. Man kan anse detta förslag såsom ett alster af en uppjagad inbillning, och man kan le åt den förhoppningsfullhet, som föranledde dess upphofsman att äfven här nyttja sin älsklingsfras, att »sätta sitt hufvud i pant» för att det skulle lyckas. Men man kan ej tvifla på det varma fosterländska sinne, hvarur detta förslag leder sitt ursprung, och som i den hithörande brefväxlingen funnit vackra uttryck.

*

Källa: Project Runeberg ·