Sida 172
slut en tillräcklig flotta om 4 à 5,000 man, helst bergskottar och ridande artilleri. Man skulle samla 25,000 man af de bästa trupper och de bästa befäl, vi hafva, och allt detta skulle dirigeras mot finska kusten, med en befälhafvare, som hade plein pouvoir och aldrig finge order från adjutantsexpeditionen, förr än coupen var gjord. På höjden af Korpoström skulle kursen förändras och hela pacotillen gå till embouchuren af Narwen, debarkera vid Narwa och utan tidspillan marschera på Petersburg. Tre dagar fordrades att vara där; och 10,000 man kunde de ej samla på 14 dagar. Där skulle freden göras, och till säkerhet för dess uppfyllande skulle ej allenast ôtager föras på flottan; men fästningarna i Petersburg, Schlüsselburg, Kexholm, Viborg m. m. sättas i våra händer. Att detta kan ske, om vi kunna samla denna styrka och det de behöfva, är jag så säker på, att jag vill sätta mitt hufvud i borgen.»
Under den närmaste tiden sysselsatte denna äfventyrliga plan i ensamheten lifligt Armfelts sinne. Vid nyåret 1809 hade han ett mera detaljeradt utkast färdigt att öfversända till hertig Karl. Han erbjöd sig i denna skrifvelse att själf under vintern företaga en resa till England för att där söka utverka den engelska hjälpsändningen; och uttalade den utsigt, att hela expeditionen borde ledas af konungen eller hertig Karl. Väsentligt vore, att den blifvande chefen ensam kände hemligheten af dess ändamål; inom och utom landet borde den anses såsom afsedd att landstiga på finska kusten. Den största hemlighetsfullhet borde därför iakttagas; endast konungen och efter honom Stedingk, som noga kände förhållandena i Petersburg, borde få del af detta företag, och framför allt borde icke Armfelt nämnas såsom dess upphofsman. »Om E. K. H. har befälet öfver denna expedition, säger han, är den enda ynnest, som jag utbeder mig, den att jag får medfölja densamma; om den ledes af en annan, vill jag vara den förste soldaten i avantgardet, för att visa att jag icke råder till faror, hvilka jag själf fruktar, och för att ännu segra eller dö som svensk.»
Hertigen synes hafva omfattat förslaget med lifligt intresse. Han skyndade att berätta, att han haft ett samtal med konungen om den politiska ställningen och liksom tillfälligtvis
Källa: Project Runeberg ·