Sida 209
barn, som störtats från tronen utan att hafva begått något annat brott än att vara son till sin far, intagande som en kärleksgud och af de bästa förhoppningar, andra barn, som ingifva ej mindre intresse: allt detta bildar en tafla, som endast de kunna uthärda att se, som varit medbrottslingar till Gustaf III:s mord.» Liksom han sjutton år förut fruktat, att Gustaf III:s mördare och Reuterholm stode den unge konung Gustaf Adolf efter lifvet, så såg hans upprörda inbillning nu i beslutet att föra konungaätten i landsflykt hemliga planer mot den laglige tronföljarens lif. I tal och i skrift gaf han på sitt vanliga ohejdade sätt luft åt sin förbittring och framkastade misstankar och beskyllningar, lika hänsynslösa som orättvisa. Den allmänna ställningen visar, skref han på hösten 1809, »en sammansmältning af Holbergs komedier och Jeremie klagovisor». »Jag är färdig att gråta ibland, men besatta uppträden förvandla mina tårar i skratt och vice versa. Statsrådet är som Jeppe på Berget, tämligen öfvertygade att rolen är för stor, men ändå högst intresserade i att behålla den. Svenska folket åter tycker sig vara som en borttappad hjord, hvilken deras herdar förfört och för dem vilse på bergen.»
Källa: Project Runeberg ·