Sida 211
VI.
Afsked från Sverige.
(1810—1811).
Revolutionsåret 1809 led mot sitt slut, innan Sverige fått successionsfrågan definitivt ordnad. Först sedan freden med Danmark var sluten, ansåg sig prinsen af Augustenburg kunna begifva sig till sitt nya fädernesland. Han utsatte själf en dag på nyåret 1810, då han såsom kronprins af Sverige och under det nya namnet Karl August skulle beträda dess jord. — Med saknad såg man i Norge den högt älskade furstens afresa. Sin framtid i Sverige motsåg han med oro; och den man, som haft största förtjensten om hans korande till tronföljare, hade den beklagansvärda oförsigtigheten att kort efter hans ankomst meddela honom sina misstankar om hemliga stämplingar och lurande försåt mot hans lif. I den gamla dynastiens anhängare måste Karl August, så länge Adlersparre hade hans öra, se sina naturliga motståndare.
I själfva verket kunde de med hans val missnöjda hafva skäl att säga, att den nye kronprinsens person var en ringa ersättning för den landvinning af ett helt rike, som, då hans val först bragtes å bane, förespeglats Sveriges folk. »Om Norge är det icke längre fråga, skref Armfelt vid denna tid; det följer icke med den skatt, som vi hemta därifrån.» Det vore endast, tillade han, i »den store Adlersparres fanfaronnader» som därom varit fråga; han drömde själf och lät andra drömma om de
Källa: Project Runeberg ·