Sida 218
envälde? Hvad verkliga ändamålet var, är lika svårt att bestämma, som om de, hvilka underhöllo denna oreda, hade något ändamål.»
»En konstitution var likväl färdiggjord, och projektet däraf lemnades till att bedömas af en slags menighet, som redan fått öfvertygelse om att allt fördes mer efter nycker än system. Denna konstitution hade åtminstone den förtjensten, att ej likna en skolordning, som beständigt hänvisar upplysningen från grammatikan till ordboken. Regeringen egde genom denna kraft att göra det goda, och all kabal emot dess verksamhet blef fruktlös. Den förkastades, och af ständerna formerades ett utskott, som skulle tillskapa något mera smakligt för partiandan och faktionen, något som kunde mer paralysera den exekutiva maktens reguliera marche. Gustaf IV Adolf och dess familj förklarades kronan förlustiga, och frågan om en tronföljare väcktes. Konstitutionen blef i hast färdig och antagen; erfarenheten af några månader har redan gifvit den stämpeln af sitt primitiva värde. Gustaf Adolfs öde rörde ingen, och med glädje såg man Karl XIII på tronen; men den orättvisa, man begick mot den oskyldige prins Gustaf att för evigt förskjuta honom, kunde ej undfalla ett af naturen ädelt och rättvist folk. Flere personer af betydenhet ämnade förklara sina tänkesätt, men man fruktade, och det på goda skäl, att ett sådant företag skulle kosta prinsen lifvet. Denna fara var ej inbillad, men så verklig som hotelserna, hvilka varnade dem.»
»Med full öfvertygelse om prins Gustafs rätt, som aldrig i fadrens brott kunnat deltaga, voro likväl många, som önskade Er till tronföljare, sedan Adlersparre försäkrat alla, som ville höra därpå, och uttryckligen bondeståndets verksamma ledamöter, att genom Ert utkorande Norge med Sverige genast skulle blifva förenadt. En så stor politisk fördel borde tillintetgöra alla andra känslor än dem, som lifvats af fosterlandets sällhet; och då man betraktade Karl XIII:s helsa och år samt kände alla olägenheter af en förmyndareregering, hade man ännu ett vigtigt skäl att glömma de anspråk, prins Gustaf kunde hafva till svenska tronen. T. blef genom öfversten baron Platen sonderad, innan konungens beslut var taget. Ert svar så till Platen, som i det bref, han medförde till den som utsändt honom, blef skickadt till H. M., som det största bevis på Edra höga och ädla tänkesätt. De som kände, att ära och dygd öfvergå all höghet och makt, fingo än en kraftigare böjelse för Er person, ehuru de i politiskt afseende sågo mindre fördelar af T. utkorande, då det ej medförde föreningen med Norge. Faran af en minderårs-regering
Källa: Project Runeberg ·