Sida 220
»Det kunde kanske vara T. nyttigt att ega någon kännedom af dessa styrande rådgifvare, hvilka Ni vid Er ankomst till Stockholm får närmare se och granska. H. Exc. Engeström är af naturen en god man, som älskar sitt fosterland med förtjusning, och på hvars vandel intet ondt är att säga, ehuru han stundtals genom sina principer hört till den omtalta faktionen och genom sin slägt och sina liaisoner hör dit ännu. Han eger ingen af de talanger, som fordras i den vigtiga plats han bekläder, utom den att vara incorruptible; han är häftig, ytterlig i omdömen och beslut, oredig och tung i utförandet af sina idéer. I vanliga tider hade han kunnat bibehålla sig i sin plats; nu blir det omöjligt, om det ej skall vara vådligt. — Rosenblad, despotismens verktyg i regentens hand, då han vill våldföra sitt folk, och dess dolk, då han skall störtas, är af hela nationen lika hatad som föraktad, och därifrån skall aldrig upphöjelse eller protektion kunna frälsa honom. Skrymtare, egennyttig, oförsonlig, har han beständigt känt och följt alla hvälfningar, som förefallit, och begagnat dem alla. Han är således ej utan förstånd, fastän han icke har hjärta. En lång vana vid affärer har gifvit honom en djup kännedom; mycken arbetsamhet och godt minne gör honom, oaktadt sina laster, törhända oumbärlig. — Baron Platen är full af heder och patriotism. Dess kunskaper och duglighet som sjöofficer äro kända, han älskar sanning och rättvisa; men han har för liten menniskokännedom, för liten vana vid affärer för att bringa sina uttänkningar till verkställighet. Under en styrelse, som vet draga parti af honom, blir han förträfflig, men ännu är han ej mogen att styra. — Om Adlersparre är ej nödigt att gifva ett yttrande. T. bör känna honom, och gör Ni det ej ännu, så kunna utbrotten af denne mans inkonseqventa högmod ej länge uteblifva. — De öfriga af statsrådet äro nu ej verksamma i hufvudstaden eller ock af obetydenhet, hvar de befinna sig.»
»Jag anser denna ébauche som blott konturen af porträtter, den Er säkra blick skall gifva fullkomlighet; dess sannfärdighet utgör dess enda värde. Men mitt hufvudändamål är att, sedan jag visat Er den ställning, i hvilken riket sig befinner, deras lynne och skicklighet, som äro i styrelsen, fästa Er uppmärksamhet på Er själf, på framtiden, på den plats, Ni skall intaga såväl på Sveriges tron som i historien.»
»Ännu en gång, o furste!, förvissa Dig om, att det beror af Dig att blifva den mest dyrkade af regenter, den störste af dem i moraliskt afseende; och detta, under det Ni befäster Er och Sveriges sällhet samt försäkrar bägges framtida lugn. Om ej i
Källa: Project Runeberg ·