Sida 221
detta tidehvarf det som synes mest gränsa till omöjligheten, ofta vore närmast sin fullbordan, så skulle det anses som en paradox, att en okänd och främmande furste, som man på ett ovanligt sätt fört till Vasarnas tron, då ännu af dem fanns en ättling, skulle kunna blifva älskad i Sverige. Stora egenskaper, dygder och en pröfvad förtjenst erhålla vördnad och aktning. De erhålla mer af svenska folket, då de finna sig förenade med en stor själ, med ett ovanligt ädelmod.»
»Dess känslor skulle bringas till förtjusning, om Kristian August, själf adopterad af Karl XIII, adopterade till sin son, sin efterträdare ett förskjutet barn, födt till tronen, full af goda böjelser, gjord för att blifva lycklig och göra lyckliga; om han inneslöt i sitt sköte, i sin vård denne olycklige prins, danade hans själ, bildade hans förstånd och befäste för sekler vår sällhet och inbördes lugn. Hvad blefve denne utkorade kronprins då ej dyrkad i Sverige! Hvad förenade han ej för hjärtan, för tårar, för välsignelser på den bana, beundran och erkänsamhet beredde honom; hvad hade han ej gjort för sin egen storhet, för statens väl, samdrägt, styrka och säkerhet! Tänk härpå, ädle furste; försakelsen af en gemål, du ej känner, är ej svår, af barn, som efter naturens ordning du ej kan se befästade i din rätt, icke förhastad. Rådfråga ditt eget hjärta, den öfverhet, de föräldrar, du antagit; — men låt ej faktionen och dess anhang känna ditt beslut, förrän det är oryggligt!»
Sådant var det program, som uppgjorts af Armfelt och som bestämde hans hållning mot den nye tronföljaren efter dennes ankomst till Sverige. Det omfattades med ifver af Armfelts meningsfränder, och det berättas, att kronprinsens omgifning ofta fått mottaga uppmaningar att verka i detta syfte genom gustavianska partiets hufvudmän, De la Gardie, Ruuth, Ugglas.
Hade dessa planer utsigt att lyckas, och ville Karl August verkligen afstå från äran att själf grunda en ny dynasti på Vasarnas tron?
Frågan torde knappast kunna med visshet besvaras. Armfelt, sangvinisk som alltid, hyste de bästa förhoppningar om framgång åt sina planer. Han har t. o. m. uttryckt såsom sin bestämda öfvertygelse, att endast kronprinsens oförmodade död hindrade honom att följa dessa råd och adoptera prins Gustaf.
Källa: Project Runeberg ·