Sida 267
förhållanden och uttryckte sin önskan att snart få helsa hans hustru välkommen vid ryska hofvet, o. s. v.
Personligen kunde Armfelt ej medföra annat än de angenämaste intryck af välvilja från detta första besök i Petersburg, sedan han blifvit kejsar Alexanders undersåte. Han anmärkte längre fram såsom en egendomlighet i sina öden: »I ett främmande land finner jag allt, hvad jag har haft rätt att vänta i det land, åt hvilket jag offrat så många års tjenst och där jag gjutit mitt blod i striden mot dem, som nu öfverhopa mig med godhet.»
*
De finska angelägenheter, som under denna tid muntligen afhandlades mellan kejsaren och hans nyutsedde rådgifvare, torde företrädesvis hafva angått tvenne hufvudfrågor: föreningen af Viborgs län med det öfriga Finland och reorganisationen af vissa delar af Finlands styrelse, särskildt af byrån för finska ärenden i Petersburg. Den förstnämnda frågan, vidrörd i Armfelts på våren 1810 öfversända »Aperçu sur la Finlande,» hade lifligt sysselsatt Alexanders tankar och synes hafva varit egentliga anledningen till Armfelts kallelse till Petersburg; den senare skulle medföra hans qvarstannande därstädes. Resultaten af dessa öfverläggningar visade sig redan samma år genom kejsarens dekret den 11 Dec. 1811 rörande införlifvandet af Viborgs län och genom instruktionen af den 6 Nov. s. å. för den i Petersburg inrättade kommittén för finska ärenden, hvars förste ordförande blef Armfelt. Han erfor från början, att en god del af det arbete, som genomförandet af dessa betydelsefulla åtgärder komme att kräfva, skulle hvila på honom. Skriftliga betänkanden måste han redan nu afgifva i dessa ämnen — han säger själf vid denna tid, att han »skrifvit volymer om Finland». Äfven i fråga om svenskars angelägenheter, för så vidt de rörde Finland, meddelade sig kejsaren redan nu hellre med Armfelt än med svenska beskickningen. När denne i slutet af Juni lemnade
Källa: Project Runeberg ·