Sida 288
moderland. För bibehållandet af politisk frihet fordrade han uppoffrandet af vissa anspråk i småsaker. Så ansåg han t. ex., att kunskap i ryska borde fordras för statstjenst, och att detta språk borde studeras vid finska läroanstalter. »När man ej kan explicera sig, så bedömer man gissningsvis det som, med ett enda ord, ej vore dispyt underkastadt», skrifver han med afseende härpå. Längre fram förordade han, af praktiska skäl, införandet af ryska kommandoord för de finska trupperna. Tacksamheten för Alexanders välgärningar, ej mindre än det egna intresset borde, ansåg han, mana finnarna att ej kasta längtande blickar tillbaka till det gamla moderlandet. Ofta har Armfelt hos sina missnöjda landsmän inskärpt, att Finlands folk i materielt afseende nu hade det bättre än under den svenska tiden: inga nya skatter hade utskrifvits, ingen rekrytering förekommit, finska krigare hade utan tjenstgöringsskyldighet blifvit bibehållna vid sina förmåner; med storartad frikostighet hade kejsaren anvisat betydliga belopp till pensioner och anslag till allmännyttiga företag. Han ansåg, säger han i ett bref, som »kanaljer dem, som ej vilja vara finnar, utan anse sig som ryssar eller svenskar och således försaka sitt rätta fosterland.» De »gökar», som ville »huttla med Sverige», voro honom ej mindre misshagliga än de, som på hemliga vägar i Ryssland sökte sin lycka. Han ville, att Finlands statstjenst skulle hållas i anseende. »Att gå i tjenst blir finska adelns sauve-garde. Ju mera folk vi kunna persuadera därtill, ju bättre är det.»
Sådana voro de allmänna synpunkter, med hvilka Armfelt började sin verksamhet som finsk statsman. Att i detalj teckna denna verksamhet, behöfver icke ligga inom biografens uppgift, äfven om han egde den därtill nödiga insigten i Finlands äldre
Källa: Project Runeberg ·