Sida 47
vaktparaden. Uppriktigt bekänner Armfelt i ett bref till sin hustru (3/11 1804): »Jag längtar efter att komma ur de affärer, som hafva en direkt point de contact med H. M. Det är omöjligt att i längden vår nära sammanvaro kan bära sig. Jag hatar minutier, han älskar dem; han är envis, jag också; han är vand vid smicker och folk, som säga ja till allt; jag kan ej smickra och är två tredjedelar af dagen af annan avis. Jag begriper att det bör göra honom ledsen vid min figur, ty jag känner på mig själf en viss ledsnad, som hans godhet, déférence och stora förtroende göra oförlåtlig hos mig.»
Det visade sig under de olycksår, som följde, att Armfelt riktigt bedömt sitt förhållande till den konung, till hvilken han på grund af politiska åsigter och personliga minnen i det längsta ville se upp med kärlek och vördnad.
*
Källa: Project Runeberg ·