Sida 74
synnerligen lifligt, sade han en annan gång, af brist på fiender och proviant.» »Gustaf Adolf var »desperat öfver all den moderation och fredssystem», som visades af Preussen och England rörande Hannover. Han sökte i Lauenburgska frågan anledning att få behålla sitt svärd draget; och förevändningen för hans qvarstannande i Ratzeburg var afvaktan på upprepadt svar från England rörande Lauenburgs utrymmande. »Gud vet hvad han vill, sade engelske ministern Pierrepont: när det fanns några fiender, var det icke möjligt att få honom att rycka fram; när de äro borta, står det icke till att få honom att gå tillbaka.»
I det fredliga Mecklenburg, som fick detta långvariga militäriska besök, njöto de svenska trupperna välvilja och gästfrihet, fastän dess invånare, lika litet som deras gäster, kunde begripa, »hvarföre dessa egentligen voro där, och hvarföre man låtsade göra krig, utan att egentligen göra någonting». »Med 8,000 man, förda som får, dem man jagar omkring i en skog, vill man göra lagar åt hela världen», skrifver Armfelt, »men ett zéro — då vi likväl ega så många tusen i affärerna — fattas i ändan på numerären af vår armé.» »Vi leka ordentligt krig, heter det i ett bref från Bützow; hålla förposter och hafva skarpladdadt, som då fienden står på 1/4 mils afstånd, fastän på 60 mil ingen fiende, vi känna, finnes... På en distans af 12 mil stå 300 jägare och 200 husarer förpostkedja, som patrullera natt och dag, så att hvarken folk eller fä kunna därmed utstå. Om de vore af gummi elasticum, skulle det gå att spänna ut dem... Jag kan försäkra på min heder, att icke en enda militärisk order ännu emanerat från högqvarteret.»
Missnöjet öfver detta krigföringssätt, som enligt Armfelts ord skaffade de svenska trupperna »en obotlig ridicule», minskades icke genom de högtidliga bulletiner, som utgåfvos från »kongl. fältboktryckeriet». »Om man vill i grund förstöra all aktning och kärlek, par principe d’état, kunde man ej bära sig annorlunda åt.» Icke ens konungens tjenstgörande generaladjutant Tibell, som (äfven af Armfelt) fick uppbära ansvaret för hvad som utgick från högqvarteret, var nöjd. »Allting skall ske med fjäsk», skref han helt öppet till Armfelt, med hvilken han stod i liflig brefväxling. Han uttryckte, då omsider i slutet af Mars återtåget till Pommern anbefalldes, sin åsigt, att det var »ridicult», att det skedde med »väpnad och samlad hand i ett eget land, till både truppernas och landets fatigerande, då det kunnat ske i all maklighet». Vid detta återtåg visade sig konungens militära
Källa: Project Runeberg ·