Tillbaka Read Runeberg

3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814

Originalsida 73
Originalsida 73
Originalsida 72
Originalsida 73
72–73

Sida 73

trähufvud till ett blyhufvud, fodradt med tackjärn. Envisare och tungroddare har aldrig en varelse på jorden funnits.» — »Ordres och contraordres och dèsordres» utgingo från högqvarteret; en ny författning för generalstaben vidtogs, generaladjutanterna fingo plymagerade hattar, och skånska och vestgöta dragoners uniformer undergingo — midt under pågående fälttåg — nya förändringar. Det var allt saker, som, enligt en samtidas ironiska ord, »hörde till en klass af göromål, hvars nytta framtiden får utvisa». »Kalkontupps-tournuren» vid vaktparaderna, »pedanteriet och korporalsdetaljerna, som ansågos för non plus ultra af militärisk vishet», sysselsatte konungen, om möjligt, ännu mer under kriget än i freden.

Att förmå konungen att föra armén tillbaka till Pommern var nu målet för allas önskningar, sedan ingen fiende syntes vara att förvänta. Uppriktigast af alla sade Armfelt sin mening, »Men, säger han själf, antingen hålles jag för en radottör eller en personnage, som vill styra och göra mig till med isolerade principer; ty som jag finnes vara den ende, som talar så, är det ej underligt, att den idén faller på den, som aldrig funnit motsägelse.» Tills vidare lyckades han blott förmå konungen draga större delen af sin armé från Elben in på det Mecklenburgska området. Armfelt själf fick i början af Februari befallning att draga sig till Rostock och några dagar efter att slå upp sitt högqvarter i den lilla staden Bützow. Konungen själf slog sig tills vidare ner i Ratzeburg, och det dröjde ända till slutet af Mars, innan det efterlängtade uppbrottet till Pommern egde rum.

Ändamålet med att de svenska trupperna på detta sätt »togo rötter» i Mecklenburg var, enligt Armfelts skämtsamma förmodan, »att skrämma lifvet af konungen i Preussen». »Det är blott skada, skref han, att vårt krig är en så stor hemlighet för vår fiende, att de väderqvarnar, som anföllos af Don Quichotte, snarare skulle ha gissat hans afsigter, än kungen i Preussen lär kunna begripa, att våra marscher och kontramarscher hafva för afsigt att förskräcka honom.» »Kriget kunde icke blifva

Källa: Project Runeberg ·