Read Runeberg

3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814

Originalsida 83
Originalsida 83
Originalsida 82
Originalsida 83
82–83

Sida 83

fram mot Pommerns gräns till Demmin och Anklam samt att på sjösidan göra en demonstration mot Stettin. »Intet i världen vore lättare, skref han till konungen (10/1 1807), än att med 10 à 1200 svenskar enlevera de franska trupperna vid gränsen och befria Mecklenburg; och egde jag denna styrka disponibel, ville jag på mitt hufvud ansvara för succès, och att vi skulle göra en brillant coup.» Han ville från Stralsund göra expeditioner till Rostock och Anklam för att bortföra obevakade franska förråder och kanoner; »men, skrifver han till sin hustru (21/1 1807), »vår stora politiska Obleonkoff är öfvertygad att vår impassibilité skall ådraga oss Bonapartes erkänsla, och le contraire ett anfall».

Denna olikhet i åsigter mellan Armfelt och Essen framträdde under den närmast följande tiden, såsom vi skola se, med allt större skärpa och undgick ej att medföra menliga följder. Den betänksamme Essen började anse Armfelt såsom en äfventyrlig förslagsmakare; och denne fann sin närvaro öfverflödig, då »h. exc. generalguvernören vore en parfait general för sådana händelser, då mera bläck än blod rinner».

Det var först de sista dagarna i Januari, som det ånyo syntes blifva allvar. Den 27 Jan. återkom den Mortierska kåren till Anklam och Demmin, den 28 anföllos de svenska gränsposteringarna och öfvergicks gränsen på den tillfrusna Peene; den 29 ryckte den franska styrkan in genom Pommern under skärmytslingar med de till Stralsund tillbakavikande svenskarna. Två dagar därefter var Stralsund inneslutet.

De strider, som föreföllo den 29 Januari under svenskarnas reträtt för den öfverlägsna fienden, ansågos hafva ländt de svenska vapnen till heder. Generalguvernören ansåg det vådligt att låta en större del af garnisonen rycka ut fienden till mötes och därigenom blotta fästningen på försvarare. »Att förena denna hushållsprincip med ett svenska krigsäran passande motstånd, tillät h. exc. generalguvernören, heter det i Armfelts berättelse, generallöjtnanten baron Armfelt, att med ridande artilleri förstärka de sammandragna förposterna.» Cardell med artilleriet ryckte ut på vägen mot Greifswald, Armfelt själf begaf sig rakt

Källa: Project Runeberg ·