Sida 16
3. Iakttagelser af nyttiga färger bland djur och växter
|
16 FÄRGERNAS BETYDELSE I DJUR- OCH VÄXTVÄRLDEN.
d. v. s, hvarje halskragefågelart härmas i detta hänseende troget af en särskild gyllingart. På Bouru äro båda (hals- kragefågeln och den förklädda gyllingen) mörkbruna, på Ceram äro båda ockergula, på Timor äro de ännu ljusare och hafva strupen nästan hvit. Denna likhet är så villande, att i ett visst franskt vetenskapligt arbete Bourus gylling- art beskrifvits och afbildats som en halskragefågel; en engelsk forskare har senare begått alldeles samma misstag. — Hvad förklädnad bland kräldjur beträffar, förtjänar anmärkas, att vissa tropiska giftsnokar, som kallas prakt- ormar på grund af sina utomordentligt granna, varnande färgteckningar, härmas på det allra nogrannaste sätt af några, fullkomligt oskadliga, i samma trakter lefvande arter, som tillhöra helt andra familjer.
Könsfärger. Det torde knappast vara af nöden att i denna korta framställning egna många rader åt iakttagelser af olikheterna mellan könens färgteckningar, ty hithörande företeelser äro — åtminstone så vidt det angår fåglar och fjärilar — rätt väl bekanta för en hvar. Vi märka utan svårighet, att det i regel är honan, som har den mest ut- präglade skyddsfärgen, och att hela färgskillnaden mellan könen ofta består däri, att honan bibehållit släktets eller familjens allmänna, skyddande färgtoner, under det hanen afvikit genom att lägga sig till med en massa extra grannlåt. Ett undantag härifrån är dock, att många fjärilshonor (af ätbara arter) förskaffat sig en särskilt trygg tillvaro genom att förkläda sig till likhet med en oätbar art, som har grann, varnande färgteckning. TI detta fall är honan mycket ofta långt grannare än hanen, som äger mer af sitt släktes anspråkslösare skyddsfärger. Wallace anser, att den allmänna tendensen hos hanen att hafva starkare färger än honan är ett af de mest utmärkande dragen för fåglarnas klass. Under sina bemödanden att förklara detta ur honans stora behof af skydd, då hon rofvar äggen, fann han, att dessa djurs könsfärger stå iaf- hängighetsförhållande af deras nästens form. Äro bona täckta (såsom hos kungsfiskare, hackspettar, tukaner, pape- gojor, hjälmfåglar, starar o. s. v.) är honan i allmänhet nästan lika grann som hanen — emedan hon är skyddad mot upptäckt, då hon rufvar, genom boets form. Några fåglar (såsom fjällpipare, simsnäppor och australiska trädkrypare
Källa: Project Runeberg ·