Färgernas betydelse i djur- och växtvärlden

Epress porer ge

bry; [Prst:pröpl

« ACNE

18 FÄRGERNAS BETYDELSE I DJUR- OCH VÄXTVÄRLDEN,.

arten, därigenom att det tillstäder insekterna utan onödig tidsspillan besöka andra, ännu obefruktade blommor af samma art. En annan i naturen iakttagen färganordning, hvilken också uppenbarligen gagnar växterna, består däri, att de örter, hvilka växa blandade med hvarandra och bvilkas blommor slå ut samtidigt, hafva dessa senare af tydligt skilda färger. Detta förhållande tillstäder hvarje besökande insektindivid att vid hvarje tillfälle hålla sig till en enda blomart, hvilket naturligtvis är af största vikt för att korsbefruktningen skall komma till stånd. Som vi alla någon gång iakttagit, hafva många blommor mörka strimmor på kronbladen, bjärt färgade uppsvällningar vid ingången till kronpipen och dylika inrättningar för att visa insekterna hvar honungen finns. — I full harmoni med vår uppfatt- ning af blommornas lysande färger såsom medel att locka insekter står sakförhållandet, att blommor med själfbefrukt- ning och vindbefruktning i regel äro mycket små, af grön- aktig färg eller i saknad af hylle. — Sedan blomman be- fruktats utvecklas fröna, hvilkas uppgift det är att ge upphof till nya växundivider samt att sprida arten. WNärskilt för det sista ändamålet är det af nöden, att fröna föras bort från moderväxten af vinden eller af djur. Vi iakttaga, att djuren förmås uträtta denna tjänst därigenom, att de er- bjudas ätbara frukter, hvilka låta sig upptäckas och lätt igenkännas, tack vare lysande färger. Appelfrukter, sten- frukter och bärfrukter äro skyddsfärgade (d. v. s. gröna), så länge fröna äro omogna, men antaga sina gula, röda, blåa, svartaktiga elier hvita, lockande färger samt utveckla sin ätbarhet, först då fröet är moget att fortplanta arten. Hos dessa frukter finnas talrika anordningar, som skydda fröna från att förstöras, då fruktens ätbara delar förtäras. Nötter äro dock exempel på frukter, i hvilka det uteslutande är

fröet, som är ätbart och förtäres. Förtärandet ligger dock

i detta fall synbarligen ej i naturens afsikt, ty alla nötter äro skyddsfärgade. De äro gröna eller omgifna af gröna bladhylsor, då de sitta på trädet, samt blifva bruna som vissnade blad eller svarta som myllan, då de falla ned på marken. Hasselnötter, bokollon, ekollon, paranötter och kokosnötter äro välbekanta exempel härpå.