Färgernas betydelse i djur- och växtvärlden

SLUTORD. 25

af individens utveckling lämpar sig efter färgen på de föremål, bland hvilka individen råkat komma. Vi hafva icke nämt något om de intressanta iakttagelser, som gifvit upphof till teorin, att de bjärtaste färgerna hafva tendens att framträda på de ställen af djurkroppen, hvarest närv- och muskelvärksamheten är intensivast samt att granna färger i allmänhet utvecklas på de yttre organer, hvilkas specia- lisering (ensidiga omdaning för visst ändamål) är längst drifven. Vi hafva ej häller redogjort för de observationer, som gifvit Wallace skäl att antaga, att fläckar äro de ur- sprungliga färgteckningar, ur hvilka mer invecklade dylika framgått, därigenom att fläckarna sammanfiutit till raka eller böjda linier eller till större, enfärgade ytor. Det hade för öfrigt varit af intresse att uppehålla sig vid de stöd, vi erhålla för vår uppfattning af färgernas nytta och upp- komst, dels däri att förutsägelser, som vi våga göra på grund af våra teorier, besannas af värkligheten, samt dels däri, att vissa fakta bevisa den fulla öfverensstämmelsen mellan våra och andra, helt och hållet själfständiga, biolo- giska teorier.") Vi måste emellertid nöja oss med, hvad vi vunnit. Vi äga nu insikt om, att en ofantlig mängd färg- företeelser i den organiska naturen äro nyttiga, ja alldeles oumbärliga för de djur och växter hos hvilka vi iakttaga dem, och vi förstå att alla dessa företeelser, i all sin in- vecklade planmässighet och underbart ändamålsenliga af- passning för gifna ändamål, uppkommit och bibehållas tack vare det naturliga urvalet. Vi hafva på ett exempel — färgernas betydelse i djur- och växtvärlden — sett hur högsta ändamålsenlighet i naturen samt utveckling till en häpnadsväckande grad af fulländning kunna vara följder

') Förutsägelser om att vissa kräldjur eller insekter med lysande färger måste vara oätbara för djur, som med begärlighet förtära besläktade arter, hafva mångfaldiga gånger besannats genom (misslyckade) försök att gifva de ifrågavarande, brokiga kräldjuren eller insekterna till föda åt lämpliga fågelarter. — Enligt Hseckels teori är individens ut- veckling ur äggcellen till fullfärdig representant af sin art en förkortad återupprepning af artens utveckling från sina tidigaste förfäder. Wallaces teori förutsätter, att fjärilar med varnande färgteckning haft förfäder, som ägt skyddande färglikhet med omgifningen. Takttagelser på många fjärilar med varnande färger hafva i själfva värket ådagalagt, att — all- deles som Heeckels och Wallaces teorier fordra — larverna under sina yngsta lefnadsstadier äro gröna (och sålunda ha skyddande likhet med omgifningen) samt först senare få en brokig, varnande färgdräkt.

Verdandis småskrifter. 21. 2