Sida 110
Dotter och dotterbarn hade hon tidtals hos sig, äfven en systerdotter hade hos henne sitt hem. Den gifmilda och kärleksfulla är ej heller någonsin ensam, och för alla, som kände henne, var det ett sorgebud det budet, att Karin Månsdotter stilla afsomnat på Liuksiala den 13 sept. 1612.
Men i stort sedt var hon glömd af den generation, som vuxit upp, och när hennes lik nedsattes i Åbo domkyrka och parentationerna höllos vid hennes graf, var det ej många, som kunde sanningsenligt förtälja den underbara lefnads-saga, som för en sen .eftervärld gjort Karin Månsdotters namn så kändt och berömdt. Man visste endast, att den gamla, goda frun på Liuksiala nu var borta, och alla menade, att hennes minne länge skulle lefva i välsignelse.
Källa: Project Runeberg ·