Sida 156
fot med Maria Eleonora, hon hade nära på tagit ^hennes parti, då hon låg i delo med rådet, åtminstone sökte hon för rådsherrarne uttyda hennes handlingssätt till det bästa och bad dem betänka, hvems gemål hon varit och hvilka sorger hon utstått. Då Maria Eleonora vägrade att låta begrafva Gustaf Adolf och, sedan begrafningen väl var skedd, var mycket ifrig för att få hans lik med sig till Strömsholm, var det Katarina, som bäst förstod att lugna enkedrottningen och bringa henne till besinning. Afven sedan Kristina kommit i pfalzgrefvinnans vård, var förhållandet emellan moder och fostermoder i förstone godt, och pfalzgrefven besökte enkedrottningen för att utreda hennes affärer. Men snart blef det annorlunda — ej utan andras beställsamma prat och förtal. Maria Eleonora upphörde skrifva till Katarina, talade ej vid henne, då hon besökte Kristina, och ville ingifva denna sistnämnda ovilja mot sin uppfostrarinna. Hennes uppförande ute på Gripsholm blef för hvar dag besynnerligare, Katarina kunde ej längre försvara henne, utan sörjde i stället djupt öfver att Gustaf Adolfs enka skulle uppföra sig på ett så ovärdigt sätt.
Dessa missförhållanden nedstämde Katarinas af naturen goda lynne. Hon längtade ofta till sin make och undrade om det verkligen var rätt, att hon lemnat honom. Men med tanke på Kristina och barnen kunde hon ej handla annorledes.
Katarinas hälsa hade varit vacklande allt sedan Adolf Johans födelse 1629. Hon led af värk i hufvud och ben samt af svår hosta och trodde därföre ej, att hennes lifstid skulle blifva lång. Under året 1638 aftog hennes krafter märkbart.
Hofvet uppehöll sig sedan några veckor tillbaka i Ve-sterås, emedan pesten ansågs gå i Stockholm, då Katarina häftigt insjuknade, fredagen den 7 dec. 1638. På lördagen försökte pfalzgrefvinnan gå upp för att till drottningen, som denna dag fyllde tolf år, framföra sina på en gång underdåniga och moderliga lyckönskningar, men efter denna ansträngning voro också hennes krafter brutna. Hon lades ned på den bädd, som skulle varda hennes sista.
Katarina beredde sig till döden. Hon talade mycket och länge vid de närvarande riksråden, särskildt vid riks-
Källa: Project Runeberg ·