Sida 217
vän, och äfven af denna eld, af detta djärfva mod, af denna kraft, som sökte hinder och som kunde nedslå dem, hade Kristina fått sin del. Hon hade ärft herskarlynnet. Hon var inte mer än sex år, då pfalzgrefvinnan Katarina bekände sig vara vanmäktig inför den lilla flickans kraftiga vilja. Och äfven såsom fullvuxen imponerade Kristina på sin om-gifning. Hon behÖfde därtill inga yttre medel. Hon var kort till växten samt vårdslöst och illa klädd, men det lyste ur de mörkblå ögonen en eld, som tillintetgjorde alla invändningar och förtärde allt motstånd.
Hvarken råd eller riksdag ville 1651 välja Karl Gustaf till svensk tronföljare, han själf, den egensinnige, hersklystne pfalzaren ville ingalunda blifva vald, men alla måste de böja sig inför den tjugufemåriga drottningens »det skall ske».
Med dessa herskargåfvor följde ett häftigt sinne och starka lidelser. Det lurade en förstörande demon på djupet af Vasaättens rika anlag, hos den störste af dess medlemmar och hos den siste, som bar Sveriges krona.
Gustaf Adolf herskade likväl ej allenast genom sin öfver-lägsna intelligens och sin starka vilja. Han var ej den egoistiske despoten, som lydes och fruktas, utan han var först och sist den ädle, varmhjärtade konungen, som älskade sin familj, sina vänner, sitt folk, han var den religiöse mannen, som i ödmjukhet och tro böjde sig inför all världens her-skare.
Fick Kristina i arf af sin fader äfven dessa hjärtats stora egenskaper? Det har af mången betviflats. Oss synes det ovedersägligt, att hon egde dem, ehuru de ofta förlamades af hennes fel. Det var den goda säden, som småningom öfver* växtes af ogräset, men som ändå ibland skymtar fram, om man blott ser noga efter och ej på förhand anser sig förvissad, att den ej finnes. Kärlek till Gud, önskan att hjälpa de lidande och att göra människor lyckliga, ett begär att försona de stridande äro känslor, som ofta besjälade Kristina och icke tillintetgjordes af egoismen. Redan såsom barn bad hon rådsherrarne för de fattiga fångarne på slottet, och hon kunde aldrig, utan att det kostade henne tårar, besluta sig för att befordra en brottsling till dödsstraff. Hon var alltid mot sina vänner mera välvillig och hjälpsam, än hennes tillgångar medgåfvo. Hennes önskan att kunna försona
Källa: Project Runeberg ·
