Sida 234
rörelser kunde undergräfva en stark fysik, och hon hade varit klen allt sedan sin barndom. Under vintern 1651—52 var hon ofta sjuk, antagligen också till följd af de själsstrider hon utstod, då hon inom sig hvälfde planerna att öfvergifva sitt land och sin tro. Hon föll slutligen i en feber, från hvilken hon genom Bourdelots ordinationer tillfrisknade. Åtminstone trodde hon detta själf.
En läkardygd egde Bourdelot obestridligen. Han förmådde en patient sådan som Kristina att lyda och följa hans föreskrifter. Tillfrisknad, afstod hon från en del af sina studier. Med sin vanliga lidelsefullhet hängaf hon sig i stället åt förströelser af alla slag. Huruvida dessa föreskrifter voro i allo sunda, lämna vi därhän, men Kristina var belåten och öfverhopade Bourdelot med stora ynnestbevis.
Hvad Pimentel angår, som anlände till Sverige i slutet af 1652, så var det en ovanligt intagande personlighet, vacker, qvick, elegant, en fulländad ädling. Äfven han var bättre än sitt rykte, och såväl om honom som om Bourdelot uttala sig alltid Oxenstiernorna med största högaktning, hvilket de otvifvelaktigt ej skulle hafva gjort, om dessa främlingar varit så tvetydiga, som de framställas i den nämnde franske residentens brefväxling, hvilken allt för flitigt begagnats såsom källa för uppfattningen af Kristinas sista regeringsår. Magnus Gabriel de la Gardie var äfven afundsjuk för det anseende dessa främlingar åtnjöto hos drottningen, samtidigt med att han själf fick träda tillbaka och slutligen i okt. 1653 föll i fullständig onåd, hvarefter han ständigt förtalade dem. Vid denna tid hade dock Bourdelot redan återvändt till Frankrike. Pimentel däremot for ej förrän på våren 1654.
Alla dessa utländingar, lärde och olärde, alla dessa svenske ädlingar, som frikostiga gåfvor och granna titlar qvarhöllo vid hofvet, alla dessa förnäma damer, unga och gamla, kretsade ständigt kring den lysande medelpunkten, den unga drottningen med sitt eldiga lynne, sina nycker och ideer, sina qvicka infall och djupsinniga reflexioner. De hade alla, såsom en af hennes hofmän säger, mycket att beställa, men litet att uträtta.
Det fanns hofnöjen, som Kristina icke förstod sig på: långa festmåltider, hederliga rus, åskådande af afrättningar, torte-ringar och strider mellan lejon, björnar och andra vilda djur,
Källa: Project Runeberg ·