Sida 235
skämt med dvärgar och stollar, hvilka olyckliga varelser särskildt hennes moder med förkärlek underhöll. Med dylikt kunde hennes hoffolk roa sig, under det hon läste sina älsklingsförfattare eller memorial och författningar. Men dessemellan sysselsatte hon hofvet. Hon tyckte om att jaga i skog och mark. Ännu mera att skjuta till måls eller rida vildt.
»Jag darrar ännu», skrifver den franske ambassadören Chanut, »när jag påminner mig, huru hennes majestät en dag på Upsala slätt besteg en italiensk häst, hvit som snö, hvilken hon fått af kardinalen. Hon tycker ofantligt mycket om hästen, och den synes känna sin herskarinna. Sedan lät hon oss taga fyra af de snabbaste hästarne i hennes stall, hvarefter vi satte af på en gång för ett lopp af fem hundra steg. Hon var den, som först kom till målet.»
Kristina gjorde ofta resor till olika delar af landet, till sin moder i Nyköping eller till någon stad eller gård. Snabbt fattade hon sina beslut, snabbt verkställdes resorna. Tio timmar å rad kunde hon tillbringa till häst, om hon så fann för godt, och genom sitt nattvak uttröttade hon de starkaste vid sitt hof. Tre eller fyra timmars sömn hade från barndomen varit henne nog. Men också var hon nervös, led ofta af hufvudvärk och svimningar.
Ringränningar, komedier, baletter och dylika upptåg roade alltid drottningen. Hon föranstaltade dylika fester och såg med välbehag, när Karl Gustaf, den unge de la Gardie och andre af rikets store täflade i anordningarnes sinnrikhet och lyx. Själf klädde hon gärna ut sig till maskerader och dansade med passion. Lyx och flärd utvecklades vid dessa fester, men också konstsinne och förfining. De utgöra ett särskildt kapitel i drottningens historia, och ett ej så alldeles utan intresse. Det var på hennes fester, som vår förste store skald, Georg Stiernhjelm, försökte sig på att till vårt ännu tunga språk öfverflytta de franska baletternas lätta text, på samma gång som han i sin »Hercules» moraliserade den ystra ungdom, som mellan striderna i fulla drag njöt af fredens njutningar vid drottningens hof. Den från Frankrike inför-skrifne balettmästaren Antoine de Beaulieu anordnade flere af dessa festliga baletter i tidens smak, då allegoriska figurer utförde konstiga dansturer. Det fordrades stor möda att inlära dessa. Det var ett obegripligt rännande upp och ned,
Källa: Project Runeberg ·