Sida 236
menade de svenska kavaljererna, finnande dessa tillställningar ibland mera besvärliga än nöjsamma.
Särskildt vid kröningen voro präktiga fester anordnade. Tid efter annan hade denna högtidlighet uppskjutits, slutligen egde den rum i Stockholms Storkyrka den 20 okt. 1650. Drottningen hade redan den 17 gjort sitt ståtliga intåg från Jakobsdal,* där hon några dagar rikligen undfägnats och där både rödt och hvitt vin flödat ur stora fontäner. Rådet hade på Norrmalmstorg** upprest en äreport, hvars mako man aldrig skådat och som kostat 16000 Rdr. Kanonerna hade skjutit från alla håll under två timmar, ej mindre än 1800 salvor. Efter kroningsceremonien åkte Kristina i en förgylld triumfvagn, dragen af fyra hvita hästar. Framför henne gick skattmästaren, kastande ut slantar och medaljer till folkmassan. Präktiga måltider, ringränningar, baletter och andra upptåg, tillställda af adeln för drottningen, gå fy o under flere dagar ytterligare glans åt högtidligheterna.
Den prakt, som vid detta tillfälle lades i dagen, synes knappt hafva varit på sin plats. Ar 1650 var i Sverige ett nödår, och folket åt mångenstädes bark. Det kan ock tyckas, som om drottningen borde hafva undvikit kröningen, då hon redan nu umgicks med afsägelsetankar. Till hennes ursäkt kan likväl anföras, att råd och riksdag yrkade på kröning och att hon ej var den enda i sitt rike, som älskade lyx och fester. I sådant hänseende var hon endast ett sannskyldigt barn af sitt folk.
De dåliga tiderna borde ock hafva hindrat drottningen från att ytterligare utvidga sin hofstat, men icke desto mindre gjorde hon detta i slutet af sin regering. Hon vidtog äfven andra förändringar, hvarigenom tillträdet till hennes person försvårades för gemene man, och ej ens hofpersonalen fick röra sig med samma frihet som förr. Hennes önskan att själf vara mera ostörd, liksom äfven utländska förebilder, förmådde henne till dessa ändringar. Pimentel ansågs stå bakom dem, och då de ej slogo an på svenskarne, bidrogo de till att öka oviljan mot denne främling;
Kristinas hofhållning blef sålunda dyrbarare för hvarje
* N. v. Ulriksdals lustslott, då tillhörande Jakob de la Gardie.
** Nuvarande Gustaf Adolfs torg.
Källa: Project Runeberg ·