Sida 268
»De, som kalla ungdomen en feber*, säger Kristina, »hafva kanhända rätt, men jag skulle önska, att denna feber varade hela mitt lif, om den också komme mig att drömma.» Ålderdomen syntes henne fruktansvärd, då den på henne lade sin tunga hand. Men döden ville hon inte frukta. »H varje människa, som fruktar döden, är ej värd göra någonting stort», säger hon vidare. Hon tror fast på odödligheten. »Allt det som tager ett slut», menade hon, »förtjenar hvarken
kärlek eller vördnad hos en förnuftig varelse.»--------»Lifvet
vore en ringa ting och döden alls intet, om inte själen vore odödlig.»
Kristina blef under sina sista år mera innerlig i sin tro, om hon också aldrig blef bigott och alltid bibehöll sin frihet.
Hennes hälsa synes hafva blifvit bättre, när hon vardt äldre. Först när hon kom in på sextiotalet, försämrades den märkbart. Sista veckorna var hon mycket sjuk.
Allt hade hon ordnadt till sin hädanfärd. Kardinal Azzolini blef hennes arftagare. Någon tanke på sitt land och sina landsmän hyste hon ej längre, utan hon hade helt och hållet gått upp i de främmande förhållandena — åtminstone syntes det så.
Den 9 april 1689 kl. 6 f. m. skildes hon hädan såsom en rättrogen katolik, och under stora ärebetygelser fördes hennes stoft till den katolska kyrkans metropol, St. Peters döm. Endast under dess hvalf kunde beredas en värdig hviloplats åt henne, hvars omvändelse varit jesuitismens största triumf, åt henne, Gustaf Adolfs dotter. Ännu i graf-ven skulle denna motsats liksom förevigas.
Sextonhundratalet beherskas af två andliga strömningar, humanism och protestantism, af hvilkas sammansmältande skulle uppstå den andliga och litterära riktning, som karaktäriserar 1700-talet och kallas upplysningen. Hvarken humanismen eller protestantismen voro under sextonhundratalet nya andliga strömningar, utan de hade stelnat i vissa former, förlorat af sin ungdomliga kraft och skulle snart delvis gifva vika för nya idéer. Men liksom ljuset aldrig brinner klarare än vid det sista uppflammandet före sitt slocknande, så är det ock ofta med lifsyttringar inom andens värld.
Reformationen har ej en ädlare, mer fullödig represen-
Källa: Project Runeberg ·