Sida 306
höjandet af aktningen för q vin nokönet och till dess utveckling i kunskaper.
Några märkliga studier efter vår tids måttstock fordrades ej för att på sextonhundratalet en svensk qvinna skulle erhålla rykte som lärd, ty bildningsgraden var låg. De burgna qvinnorna kunde visserligen läsa innantill, men i skrif-konsten voro de föga förfarna. Många af Ebba Leijon-hufvuds och Ebba Brahes generation — för att ej tala om den föregående — kunde inte alls skrifva, och de som inlärt denna hemlighet voro oftast så oÖfvade, att man i våra dagar måste söka i den aflägsnaste landsbygd och bland vår allmoges äldre qvinnor för att finna någon liknande dem. Ett godt hufvud kunde visserligen undvika många af okunnighetens stötestenar, men vanligtvis kunna de förnämsta damer ej skriftligen korrekt uttrycka den enklaste tanke, utan de skrifva osammanhängande och otympligt. Skiljetecken förekomma aldrig, och främmande ord användas oriktigt eller förvridna till oigenkännelighet. Själfva pikturen är barnsligt oöfvad, ibland nästan oläslig. Anna Bååt, Axel Oxenstiernas husfru, är synbarligen inte säker om huru siffrorna i årtalen skola skrifvas, och liknande exempel på okunnighet äro ej svåra att anföra från andra, genom börd och samhällsställning lika framstående personligheter. Icke alla hafva en Ebba Brahes eller en Margareta Boijes begåfning för att dölja sin okunnighet.
Man kan blifva förfaren i kokkonsten, fastän man lärt skrifkonsten, säger en gammal kokbok från medlet af sextonhundratalet, och denna konst kan till och med vara ganska nyttig för en husmoder. De många praktiskt framstående qvinnor, som pryda detta århundrade, gjorde ofta den erfarenheten, att deras brist på kunskaper låg dem i vägen vid deras affärers handhafvande. Man märker också under århundradet ett höjande af bildningsnivån. Maria Sofia de la Gardies generation skrifver ofta redigare och uttrycker sig lättare än Ebba Brahes. Den har äfven någon kännedom af främmande tungomål, och flere unga damer vid Kristinas hof förstodo det franska språket.
Den generation slutligen, som växer upp i slutet af sextonhundratalet, skrifver i regel en god stil och ett temligen kor-
Källa: Project Runeberg ·