Sida 330
stället ville åklaga skräddarpojken, som så falskeligen hade angifvit dem. De svarade till denna förfrågan nej. Gossen kunde råka i olycka, och de ville honom intet ondt. Denna deras beskedlighet föreföll emellertid biskopen misstänkt, så att han började åter i sitt sinne undra, om det verkligen stode riktigt till med dessa qvinnors själstillstånd.
Gossen tyckes funnit sig väl i sin angifvarroll. Han blef mer och mer uppburen för sin förmenta klokskap att känna igen hexor. An kom en bonde och frågade honom, om inte möjligen hans svärmor vore en hexa, och en annan gång var det en gumma, som svårligen misstänkte sin sonhustru för trollkonster. Då som i alla tider närde tron på trolldom misstroendet och hämndlystnaden inom släkterna.
Den ordinarie domaren i orten fick i augusti 1757 tjenst-ledighet, och i hans ställe förordnades en ung häradshöfding Ekman. Denne var häftig och vidskeplig. Möjligen ville han också göra sig viktig, nog af, han lät inför tinget instämma några af de af ynglingen angifna och af biskopen tilltalade qvinnorna. De infunno sig, tolf till antalet, lugnt tröstande på sin oskuld. De voro af olika åldrar, den yngsta ej mer än sjutton år, den äldsta öfver femtio. Tre voro ogifta, de andra gifta eller enkor. Några af dem, bosatta i närheten af tingsstället, gingo dit utan att först ordna i sitt hem. De menade, att de genast skulle få vända tillbaka. Några bevis på deras brottslighet funnes ju ej.
När de kommo inför domaren, insågo de likväl snart, att de ej lätteligen skulle få återvända. Han tilltalade dem barskt och bad dem med trug och pock genast bekänna. De svarade sig intet veta af någon trolldom och hade ingen bekännelse att afgifva. Domaren befallde då, att de skulle undergå tortyr. Därmed styrde länsmannen Tillberg, liksom domaren en rå och vidskeplig karl. Den ena efter den andra af de stackars anklagade utsattes för de grymmaste plågor. Under smärtorna undsluppo dem några halfva bekännelser, men inkomna inför domaren, återtogo de dem oftast. De fördes då omigen ut för att undergå än grymmare marter. De svagare bekände då de brott domaren förestafvade dem, att de skulle bekänna. Det fanns dock qvinnor, som innan en osanning kom öfver deras läppar, ut-
Källa: Project Runeberg ·