Sida 331
härdade qval, om hvilka vår förvekligade tid knappast uthärdar att läsa. Dessa okända, okunniga allmogeqvinnor voro sanningens martyrer, hvilka förtjena eftervärldens vörd-nadsfulla beundran. De uthärdade svåra plågor dag efter dag, vecka efter vecka, de förhördes ensamma eller i korsförhör, utan att vilja bekänna någonting, som ej var sannt.
Hvad utstod ej den femtiofyraåriga enkan Göles-Brita Olofsdotter, innan en falsk bekännelse kom öfver hennes läppar! Hon var ej bland de första, som blifvit anklagade af skräddarpojken, utan hon kom till tinget för att höra efter sin dotter, som var bland de anklagade. Hon lät undfalla sig några förbittrade ord öfver rättens tillvägagåenden, och hon hade en fiende i en af fjerdingskarlarne. Mera behöf-des inte. Hon underkastades flere förhör, och då hon envist nekade svara, blef hon mera plågad än någon annan. Hon tvangs att stå i nedhukad ställning med armarne nedsträckta, så att endast ett halft qvarter fattades till marken. Omkring handlederna voro hårdt tillskrufvade handklofvar. Två karlar stodo vakt, så att hon ej skulle söka rubba sig ur sitt plågsamma läge, som hon måste intaga, nära ett dygn, utan att få förtära hvarken vått eller torrt. Sex par spö voro aflagda för karlarnes räkning, ifall de skulle tröttna vid sitt grymma handtverk och visa spår af medlidande.
Flere-' förnyade pinoförsök aflupo lika fruktlöst. Hon kunde ej förmås att bekänna. Man tog då och hängde upp henne i handklofvarne vid en stolpe i ett portlider, så högt, att hon på ett qvarter när ej kunde nå jorden. För att komma åt stolpen, hade hon fått stiga upp på en korg, som sedan blef undandragen. I flere omgångar lät man den stackars qvinnan på detta sättet hänga. Hennes händer och fingrar svullnade, och bloddropparne runno utför armarne. Hon jämrade sig högt och uttryckte sin undran öfver, att man så svårligen vågade pina en oskyldig. När inte heller detta pinosätt hjälpte, klädde man af henne naken, och hon lemnades timtals utsatt för nattkölden, man tog till och med af henne hufvudklädet inför rätten, hvilket hon kände såsom det bittraste af allt det lidande hon fått undergå.
Hennes väktare tog och skar ett litet kors i hennes nacke och smorde sedan hennes näsa med blodet. Han hoppa-
Källa: Project Runeberg ·