Sida 337
Hedvig Charlotta var lillan i familjen, det yngsta af åtta syskon. Hon var ett känsligt, intelligent och vetgirigt barn, och sedan hon väl kunde läsa innantill, undgick ingenting tryckt, som kom i hennes närhet, hennes läshungriga, forskande blickar. Hon förstod på långt när ej allt hvad hon läste, och det yar ej ofta, som hon vågade fråga — det var »så mycket som små flickor; inte behöfde veta», men det var alltid några korn af vetande, som föllo i. det intelligenta sinnets goda jordmån och som i en framtid kommo henne till nytta, ty af ordnad undervisning fick hon endast obetydligt, några lektioner under mellanterminerna för broderns informator. .
Föräldrarne yoro allvarsamt bekymrade öfver sin dotters läslust. »De visste nogsamt», skrifver hon själf härom, »att ingen grufva någonsin funnits på parnassen och att ett lärdt fruntimmer med ingen annan brudskatt än sin lärdom kunde dömas till klosterorden, och som den icke är i anseende i Sverige, tyckte de mera om att uppföda sin dotter till en skicklig hustru än bland vishetsgudinnorna.» Deras bekymmer var desto större, som Hedvig Charlotta var trög och svårlärd, så snart hon skulle inöfvas i hushållssysslor och handarbeten. Ibland dolde hon en kär bok under sitt förkläde för att under knypplingen eller broderingen kunna stjäla sig till en liten lässtund, men så blef hon ertappad på bar gärning, och då vankades det snubbor af eftertrycklig art.
Men hvad föräldrarne ej kunde, det var klippa vin-garne af hennes lifliga, aldrig hvilande fantasi. Hon satte ihop sagor och berättelser, hvarmed hon roade sina jämnåriga, och ännu ett barn, diktade hon sånger, af hvilka åtminstone en ansetts värdig att sedermera tryckas.
Då hon uppnått sitt trettonde år, förändrade sig förhållandena i någon mån. Fadern lemnade sin tjenst och flyttade med sin familj till landet. Hans yngsta dotter fick nu tillåtelse, när hon ej af modern togs i anspråk för någon förrättning i hushållet, att använda sin tid på sätt, som hon själf fann för godt. Hon läste och hon idkade musik, med flit och med lust. Ej heller behöfde hon nu längre studera kors och tvärs utan all handledning, ty det fanns någon hon vågade rådfråga. Denne någon var en ung ingeniör, Johan
Fries, Märkvärdiga qvinnor. ** 22
Källa: Project Runeberg ·