Sida 343
allt. Med deras känslor för henne och hennes känslor för dem, med vänskapens grader och vänskapens arter syssla hennes tankar och penna.
»Kan jag någon plåga känna,
Skulle någon motgångsglöd Kunna väl ett hjärta bränna Som i vänskap eger stöd?
Låt mig allt i världen brista,
Blott jag har det bästa qvar.
Vänner kan jag aldrig mista Af det slag, som jag dem har.»
Bland vännerna stod främst den redan nämnde adjunkten Klingenberg, som var hennes stöd och rådgifvare. Under namnet Criton har hon besjungit honom, och då han dog, 1757, sörjde hon så häftigt, att hon under flere veckor hölls vid sjuksängen.
Både vännen och skaldinnan Hedvig Charlotta Norden-flycht voro lika kärkomna i den krets, som samlades i Stockholm eller på det vackra Fullerö, hos den gamle grefve Cronstedt och hans grefvinna, Margareta Grundel. Det var ett gladt och gästfritt hem, där man var föga intresserad af politiskt prat och hofsqvaller, men desto mera af naturvetenskapliga upptäckter, nationalekonomiens senaste resultat eller vitter läsning. Gamla mynt och nya böcker togos emot med samma kärlek.
Grefvinnan är road af läsning af allvarligaste slag, men håller ändå hem och hus i mönstergill ordning. Nöjena äro ej bannlysta, när talrika gäster om sommaren samlas vid Fullerö, och då är det fru Nordenflycht, som skrifver bouts-rimés och deviser och arrangerar utklädningar. På Margaretadagen särskildt var det alltid stor firning, och då hände det till och med en gång, att Apollo och alla de nio muserna infunno sig, »hvar och en med sitt papper i handen», och uppläste af den vittra frun författade qväden till värdinnans ära. Efter sånggudinnorna följde »ekonomien», ty grefvinnan gynnade äfven denna, som förklarade:
»Till hofs hon med sig tar de nio systrar väna,
Qch när hon hemma är, med mig hon roar sig,»
Källa: Project Runeberg ·
