Sida 345
ingen lyx. Men man såg, att det var hennes hem och ingen annans. Där fanns i allt, som omgaf henne, minnen; småsakerna kunde omtala endast för henne kända historier, och på väggarne hängde porträtt af de personligheter i historien och litteraturen, som voro henne kära.
En svår sorg och äfven en kännbar ekonomisk förlust drabbade henne, då hennes hem i Stockholm sköflades i den stora eldsvådan sommaren 1751, då hon själf bar ut ur lågorna sin gamla moder, som delade hem med henne. Hvad hon ej hann rädda var en mängd litterära utkast. Man vet, att hon länge varit sysselsatt med författandet af romaner och lefnadsteckningar, men dessa gingo upp i rök och hon försökte sig aldrig mera på detta slag af författarskap.
Den förlust hon lidit satte henne i svårt ekonomiskt bryderi, så att hon nödgades ånyo anropa om hjälp de på hösten sammanträdande ständerna.
Hon uppvaktade både landtmarskalk och ärkebiskop, hon lät trycka en gratulation på vers till riksens ständer och aflät ett ödmjukt memorial. »Det hårda Öde», skrifver hon, »som uti den olyckliga vådelden mig öfvergått och igenom förlust af all min ringa egendom försatt mig uti yttersta nöd, synes igenom försynens skickelse hafva velat lemna Riksens Höglofliga ständer förnyad anledning att bevisa deras ädla och ömsinta medlidande. — — Hugnad med Riksens Höglofliga ständers nådiga hjälp, skall jag alltid låta mitt angenämaste föremål vara att med vördnad och nöje Svea rikes ständers ädelmod och använda mitt pund att lemna en lycklig eftervärld glada minnesmärken af deras mildhet, uti hvilken jag mig städse allerödmjukast innesluter.» Det ödmjuka memorialet hade sin åsyftade verkan på rikets tre högre stånd. Det fjerde räknade en pension till skaldinnan på 500 till 600 dir om året bland onödiga utgifter och gaf ej sitt bifall, förrän det förnummit att äfven presteståndet, till hvars sparsamhet det hade ett blindt förtroende, gifvit sitt bifalJ.
Lycklig öfver denna säkra inkomst hugnade fru Norden-flycht sina välgörare med ännu ett qväde:
»Hvad for en värdig tack skall egnas Er?
Den ro att göra godt, det nöje dygden ger
Källa: Project Runeberg ·
