Sida 354
öfver till en naturalism, som är förvånande hos en i sitt lif ärbar och blygsam qvinna. Hon väjer aldrig för uttryck eller situationer, som synas träffande, huru sårande för anständighetskänslan de än kunna vara. Hennes uppfattning af förhållandena mellan könen kan till och med mången gång synas mera lik en mans än en qvinnas, men hon har därvidlag skattat åt en herskande smakriktning. Om hennes diktning i sin helhet kan däremot ej utan skäl sägas med vår mest ansedde litteraturhistoriker, att grundkänslan i den är »familjens, huslighetens idealitet».
Hon har dock i sina husliga taflor, det kan icke bestridas,
»Så troget målat, mindre hvad vi känna,
An hvad vi åro i vårt hvardagslag.»
Men detta är för en qvinlig författare något ganska egendomligt, och öfver hufvud taget vika vid studiet af fru Lenngren alla de gamla fraserna om de egendomligt qvinliga anlagen, om att qvinnan aldrig kan åstadkomma något godt, som ej på samma gång är äkta qvinligt, och ovilkorligen föras oss i tankarne Thorilds ord: »Hvad är det lilla i kön, som skiljer, emot det stora i ande som förenar.»
Förståndet herskar i hennes dikter. Äfven detta beror till en del på den litterära riktning hon tillhörde — den franska smaken hyllade förståndspoesien, satte klarhet högre än djup, realism högre än fantasi, men det beror ock af hennes hela förståndsmässiga begåfning. Förståndet behöfver dock ej uttränga känslorna, om också dessa som trogna slafvar få lyda herskarens vink och endast sällan träda i förgrunden, och det är orättvist att förneka fru Lenngren känslighet, uppfattning af det sköna och goda, medlidande med de svaga och olyckliga. Tvärtom, hon har en sannare känslighet än många af hennes tidehvarfs och smakriktnings skalder, ehuru den framträder på ett för henne egendomligt sätt.
Fru Lenngren var till sin karaktär förbehållsam och sluten, och detta gaf prägel åt hela hennes diktning. Hon ryggade tillbaka för att visa sin" känslovärld. Hon förstod ej det sympatitörstande hjärtats åtrå att ej gråta ensamt, ej glädjas ensamt. Hon var i detta fallet ganska olik flertalet af sitt kön, flertalet skalder. Men att det fanns känslighet på djupet, därom vittna ej blott hennes många
Källa: Project Runeberg ·