Sida 381
än Fredrika Bremer gjorde, afunden har tystnat, hennes rykte ar befäst. Hennes resa i Amerika och hennes uppfattning af de amerikanska förhållandena hafva nu för oss ett historiskt intresse, och hennes skildringar förblifva ibland det intressantaste, som är skrifvet om det unga landet på andra sidan oceanen.
»Jag hvilar och njuter», hade hon skrifvit från den amerikanska badorten Cap May, »såsom jag ej ännu gjort det här i landet, ty här först har jag fått rätt rå om mig själf. Den rastlösa tanken arbetar ändå, skrifver romaner och dramer, med scener alla i Sverige, ehuru scenerna här kalla dem till lif. Men för Sverige lefver jag i all min diktan och traktan.»
Hemkommen, ville hon nu också i Sverige inplantera det bästa af de många lifserfarenheter hon gjort i Amerika. Främst ville hon arbeta för förbättrandet af den svenska qvinnans ställning. Den uppfostran, som amerikanskorna er-höllo, det gagn de kunde göra sin familj och sitt land, ville hon skulle blifva de svenska qvinnornas del. Hon ville, att den ogifta qvinnan skulle få blifva myndig, få rätt att förvalta sin egendom, hon ville, att q vinnorna skulle få samma ratt att inhemta kunskaper som männen. Blefve de gifta, så skulle kunskaperna ej skada dem, blefve de ogifta, kunde de utbilda sig till med deras anlag lämpliga yrken. Ingen anställning borde vara dem förmenad därföre att de voro qvinnor, om de visade sig kunna sköta den.
Dessa ideer hade redan förut föresväfvat henne, i nästan alla hennes romaner märker man ansatser till att skaffa sitt kön rätt, frihet, kunskap, man känner tydligen hennes egen ungdoms bittra erfarenheter, hon hade redan länge talat om dem med sin vän Böklin, men nu blefvo de herskande, bestämmande för hennes lif. Hon verkade för dem dels genom enskilda samtal med de många inflytelserika män och qvinnor, med hvilka hon stod i beröring, dels genom sina skrifter.
Att under romanens lekande form behandla sociala spörsmål hade länge brukats med fördel i Frankrike. Fredrika Bremer hade i sina romaner visserligen icke varit utan en utpräglad tendens, ty man skönjer alltid hennes personlighet och hennes åsikter, men hon hade likväl noga vaktat sig
Källa: Project Runeberg ·
