Sida 383
stycke väg q var, innan det af »Hertha» utstakade målet kan sägas vara uppnådt.
Det berättas, att Fredrika Bremer sista året hon lefde roade sig med att läsa »Hertha», som hon aldrig läst i tryck. En ung vän frågade henne: »Hvad säger Ni om den?»
»Åh», svarade hon, »det är mycket, som kunde hafva varit borta, och då hade det öfriga verkat bättre.» Och hon har rätt. Det är det omdöme, som genomläsningen af »Hertha» framkallar. Och dock har denna bok varit till sina följder det betydelsefullaste af hennes verk. »När jag i Hertha», skrifver hon, ej långt före sin död, »djärft sönderslet den falska resignationens hämmande band och bortryckte dess slöja, äfventyrade jag, nej uppoffrade min popularitet som författarinna. Att jag kände det och gjorde det ändå, har sedan gladt mig och skall glädja mig i min dödsstund.»
Fredrika Bremer hade undvikit den första stormen i hemlandet. Redan innan »Hertha» kommit ut, begaf hon sig åter ut nå resor. Hon var den enda qvinna, närvarande vid den första välgörenhetskongressen i Bryssel, och inlemnade till denna ett memorial, som med stort bifall upplästes.
När hon reste ut, tänkte hon återvända efter en kortare tids frånvaro, men bekantskapen med ett land väckte hos henne åtrå att få se ännu ett annat, och hvar helst hon drog fram, knöt hon med ungdomlig liflighet det ena vänskaps-bandet efter det andra. Alltid hade hon svårt att slita sig från en trakt eller en vän och dröjde så öfverallt längre, än hon från början tänkt.
Hennes reseminnen utgåfvos sedan under titeln »Hemmen i gamla världen» och höra i stilistiskt afseende till hennes bästa arbeten.
Vi följa henne med nöje i hennes skildringar af Schweiz’ härliga natur, af dess frikyrkor och af det religiösa lifvet inom dem; hon är en angenäm ledsagerska genom Italiens städer och museer, och särskildt intresseras vi af hennes reflexioner öfver den katolska och den protestantiska världen. Fredrika Bremer ansattes nämligen under sin vistelse i Rom af några katolska fanatici, som af henne ville göra en ny drottning Kristina. Man smickrade henne, hon utsattes för lärda munkars dialektik, för fromma nunnors böner och svärmiska besvärjelser. Hon lefde till och med en tid i ett kloster för
Källa: Project Runeberg ·
