Sida 384
att kunna riktigt intränga i katolicismens vasen, men prote stantismens läror voro för henne ej blott en barndomstro, utan en lefvande inre visshet, som af intet kunde rubbas. Med jubel bekände hon sin lära till och med inför påfven, vid en audiens hos honom.
Från Italien styrdes färden öfver Malta till det heliga landet. Den tiden funnos inga Cochska resebyråer, utan färden i Palestina var förenad med ganska många besvärligheter. Den 57-åriga Fredrika Bremer uthärdade dem dock med mycken seghet, kunde sitta ända till tio timmar på hästryggen, fara genom trakter, hemsökta af röfvare.
Ifrån Palestina for hon genom Mindre Asien till Grekland. Hennes mening var att stanna endast några veckor i detta land, men genom omständigheterna kom hon att där dröja nära två år. Hon fann där som öfverallt vänner, som ej ville skiljas vid henne. Det var med en pastor Hansen och hans hustru, som hon kom att göra en resa till Morea, och det var i deras hem hon kom att tillbringa vintern. Under följande sommar besökte hon de märkligaste af de grekiska öarne samt Thessalien och det inre af det gamla Hellas.
Hennes studier voro visserligen ej tillräckligt grundliga för att hon skulle med en arkeologs och en historikers noggrannhet och intresse studera dessa gamla, evigt unga minnesmärken, men hon fattade dem med det sinne för allt skönt och ädelt, som hos henne var så utprägladt, och hon har med rätta tagit till måtto för sina reseskildringar det gamla ordspråket: »Jag är människa, och intet mänskligt
är mig likgiltigt».
I Athen, på sin femtioåttonde födelsedag, skrifver Fredrika Bremer följande för hennes sinnesstämning betecknande ord:
»Dig tackar jag, min himmelske fader, på denna min femtioåttonde födelsedag, då jag känner själ och sinne mera unga och hoppfulla än i mina unga år. Dig tackar jag, att äfven jag fått skåda denna skönhet, fått dricka denna lifvets nektar och ambrosia, och än mer, att jag kan dricka dem utan att berusas af dem. Ty, jag vet något högre, o Hellas, än dina gudaborgar, något ädlare än ditt vin!»
Ännu en vinter dröjde Fredrika Bremer i Athen, och först på våren 1861 styrde hon med dröjande steg färden mot Norden.
Källa: Project Runeberg ·
