Sida 65
Kröningen hade försiggått med alla öfliga ceremonier, riddarslag hade utdelats, dock ej åt någon enda svensk, och allt tycktes vara godt och väl. Doldt missnöje fanns icke desto mindre. Danskarne misstrodde, ej utan skäl, uppriktigheten hos svenskarne, och huru svaga dessa än voro för det utländska, huru benägna de än voro för fred, kunde de dock i längden ej underlåta att känna sig kränkta af det uppenbara förakt, hvarmed konung Kristian behandlade dem. Snart skulle de få göra det bittra rön, att aldrig en fiendes tillit vinnes genom ömklig undfallenhet.
Middagstiden den 7 november, två dagar efter kröningen, sammankallades på konungens befallning en mängd af adel, män och qvinnor, prester och borgare i den stora slottssalen. Kristina Gyllenstierna var också bland de närvarande. Ärkebiskop Trolle trädde in för konungen, som tagit plats under tronhimlen, och begärde upprättelse för den kränkning han utstått, då hans slott Stäket intagits. Han påminde konung Kristian, hurusom han på söndagen vid kröningen svurit att försvara och beskydda kyrkan, således också dess främste man. Gustaf Trolles förtrogne, Mäster Jon Eriksson, uppläste därefter en anklagelseskrift och kräfde hämnd på uppenbara kättare, af hvilka nämndes särskildt aderton, däribland två qvinnor — Kristina Gyllenstierna och Sigrid Baner. »Desse alla», säger Gustaf Trolle i klagoskriften, »håller jag lika goda och stora i kätteri; jag vill ingalunda anamma någon godvillig förlikning af sådana kättare, som hafva upphäft sig mot all kristendom med slika obeqväma, uppenbara och oärliga gärningar, både den döde kättaren herr Sten och alla de öfriga.» Gustaf Trolle uppräknade därefter sina stora ersättningsanspråk, hvilka voro oerhördt tilltagna, han erkände det själf, då han tillbjöd sig att gå in på en grundlig af-prutning, om så skulle behöfvas.
Hvilken roll Gustaf Trolle egentligen spelade i denna beryktade scen, och huru mycket som i denna sak förut var aftaladt mellan honom och konungen, det är en tvistefråga, som här saklöst kan förbigås. Hvad som väcker vår uppmärksamhet är, att tvänne qvinnor upptogos i anklagelseskriften.
Kristina Gyllenstierna och hennes mor nämndes i första rummet vid sidan af Sten Sture såsom skyldiga till kätteri.
Fries, Märkvärdiga qvinnor. ** 6
Källa: Project Runeberg ·