Sida 67
3 afrättade, men däremot många andra, som ej hade befattat sig därmed.
Kristina Gyllenstiernas uppträdande i detta fali vittnade, synes det oss, om både mod och politisk blick. Antagligen var hon oförberedd på hela detta uppträde, och desto beundransvärdare är den snabbhet, hvarmed hon bedömde ställningen, och hennes klokhet att framhålla det enda argument, som var att framhålla.
Domstolsförhandlingarne, om dessa formlösa anklagelser så kunna kallas, hade afslutats. Konungen och hans män hade aflägsnat sig. Män och qvinnor, unga och gamla, prelater, ädlingar och borgare, alla lemnades de åt sina gissningar om hvad morgondagen skulle medföra. Där stodo de nu sida vid sida, de som stridt till det yttersta mot Kristian och hans trogna anhängare. Biskop Vincents i Ökara och Knut Bengtsson Sparre kunde lika fullt frukta för sitt lif som Magnus Gren och Kristina Gyllenstiema. Endast då och då afbrötos de anklagades jämmer och oroliga samtal af vaktknektarne, som med rassel och väsen slogo upp dörrarne och hemtade än den ene, än den andre af de i salen samlade för att föra dem till något af slottets fängelser.
På en orolig natt följde en än oroligare morgondag, den 8 november, den mörkaste dagen i Stockholms historia. Dess dystra minnen behöfva dock ej här upprepas.
Ingenting säkert förmäles om fru Kristinas hållning och uppförande, sedan hon lugnt och modigt trädt först fram i salen och försvarat sig, sin moder och sin döde herre. Man vet endast, att hon fördes med sina barn, sin moder och några andra qvinnor i fängelse. Det var där hon fick höra omtalas det hemska blodbadet.
Kristina Gyllenstiema miste på denna fasans dag många vänner och fränder. Hon förlorade Erik Knutsson Ros, en halfbroder till hennes make och uppfostrad tillsammans med honom; hon miste två sina bröder, Erik och Eskil, hon miste sin mosters man, Erik Johansson Vasa, hon miste flere af de trogne män, som bistått henne under de tunga dagar, som förflutit sedan herr Stens död, främst den kloke Magnus Gren, men så ock Olof Valram, Erik Ryn-ning och Erik Kuse. Ej långt efteråt fick hon veta, att Åke Tott, Hemming Gad och Nils Eskilsson Baner aflifvats i
Källa: Project Runeberg ·