Tillbaka Read Runeberg

Märkvärdiga qvinnor: Serie 2. Svenska qvinnor

Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 69
68–69

Sida 68

Finland. Dessutom blef hennes makes lik upprifvet ur sin graf jämte det späda barnets, hvilket dött under belägringen, och uppbrändt å Södermalm tillika med de halshuggnes.

Kristina själf blef ej afrättad. Af anklagelseskriften kunde man tro, att hon lika väl kunde hafva mist sitt hufvud som någon annan; måhända sträckte sig Trolles hat därhän, men, som redan nämnts, man följde ej vid afråttningarna anklagelseskriften, utan konungens godtycke. Han synes tagit deras hufvuden, hvilkas kraft han mest fruktade och hvilkas trohet han misstänkte, oafsedt om de varit delaktiga i anfallet mot Trolle eller ej.

Han ryggade likväl tillbaka för att taga en qvinnas lif och lät Kristina Gyllenstierna i stället förblifva i fängelset. Hennes egodelar tillegnade han sig, och alla de förläningar, som iofvats henne i förlikningen af den 5 september och hvilka hon också verkligen erhållit, indrogos. Redan tredje dagen efter blodbadet fick besättningen på Tavastehus ett strängt bref från konungen att öfverlemna slottet i danskarnes våld. »Hon är nu död för världen», så lyda brefvets ord, »ty hon är med de andra dömd för uppenbart kätteri, och straff är gånget öfver de fleste af dem efter Sveriges lag. Där-före bjuda vi eder strängeligen vid samma straff, som är * öfvergånget kättarne, att I öfverantvarden denne brefvisare, Jöns Mattson, förenämnda slott.»

Den styrelse, som insattes på Stockholms slott vid konungens afresa i början af 1521, bestod af Didrik Slagheck, Jens Andersen Beldenacke och Gustaf Trolle, och af dessa tre män berodde den fångna Kristina Gyllenstiernas behandling. Hon fick stanna i Stockholm till slutet af sommaren 1521, och med henne tre hennes barn, hennes moder, hennes halfsyster, fru Cecilia, och några andra qvinnor, hvilkas män halshuggits och hvilkas egodelar indragits. Dessas fängslande var endast en godtycklig våldshandling af konung Kristian. De fördes alla till Köpenhamn och sutto sedan i det beryktade »blå tornet«. Det har påståtts, att de där skulle lidit nöd och plågats på flerfaldigt sätt. Ifrån dansk sida har detta bestridts, men det qvarstår dock såsom en obe-

Källa: Project Runeberg ·