Sida 69
stridlig sanning, att deras vistelse i fängelset medförde många lidanden, ej minst genom den svåra pest, som grasserade i hela Köpenhamn år 1521. Kristina Gyllenstiema miste i denna en dotter, sin halfsyster fru Cecilia af Eka, och dennas dotter, Emerentia.
Midt i denna bedröfvelse synes hon dock påträffat en man, som visade henne personligen den största utmärkelse och som ingenting underlät för att skaffa henne all den trefnad, all den frihet, alla de underrättelser, som det var möjligt att skaffa en fånge. Denne man var tapper och ridderlig liksom unge herr Sten varit, han var en ståtlig man, med ett intagande väsen. Hans namn var Sören Norby.
Hvilka underrättelser från Sverige kommo väl de fångna qvinnorna till del? Med hvilka känslor hörde de väl talas om Gustaf Vasas uppror, om hans segrar och om hans val till riksföreståndare och slutligen till konung på sommaren 1523? Fru Cecilia af Eka hade redan skördats af döden, innan hennes son var vorden Sveriges konung. Men kunde Kristina Gyllenstiema höra om sin systersons framgångar med odelad stolthet och glädje, var hon nog ädelmodig, nog fosterlandsälskande för att glömma, att en annan skördade frukten af Sturarnes verk, att en annan kom att intaga den plats hon velat bevara for sin son?
Den ofvan omtalade pesten i Köpenhamn torde foranledt, att de öfverlefvande fångarne fördes från »blå tornet» till Kallundborgs slott. När detta skedde är ej bekant. Denna förflyttning var ej utan följd för deras kommande öden.
Oaktadt de många, för bonde- och borgarklasserna nyttiga åtgärder, som konung Kristian II vidtagit i Danmark, hade hans godtyckliga och hårda behandling af de högre * klasserna väckt mot honom en storm af ovilja, som han ej egde kraft och beslutsamhet att bekämpa, medan ännu tid var. Upproret växte dag från dag, och i hans farbroder, hertig Fredrik af Holstein, hade de upproriske en anförare, som ej saknade duglighet. Konung Kristian lemnade redan den 13 april 1523 sin hufvudstad för att i utlandet söka hjälp. Hans flykt, ty annorledes kan knappast denna fega handling betraktas, ökade upprorsmännens mod. De gingo öfver från Jutland, där de ditintills haft sin samlingsplats,
Källa: Project Runeberg ·