Read Runeberg

Märkvärdiga qvinnor: Serie 2. Svenska qvinnor

Originalsida 72
Originalsida 72
Originalsida 72
Originalsida 73
72–73

Sida 72

Kristina ingen fullmakt att något förhandla annat än på egna vägnar.

Danska utskickade infunno sig på den riksdag, som hölls i Vadstena i januari 1524, medförande det löftet, att de fångna qvinnorna skulle lösgifvas före ett mellan Nordens konungar aftaladt möte i Jönköping. Konung Fredrik tyckes emellertid hafva frigifvit fångarne strax efter sändebudens afiärdande, ty redan den 28 januari 1524 var fru Kristina i Linköping, där hon slöt en öfverenskommelse med biskop Hans Brask, vid hvilken denne lofvade, att den skada han genom hennes tjenare lidit under kriget aldrig mera skulle bringas på tal. Möjligen besökte hon Vadstena, innan det där församlade mötet upplöstes.

Fru Kristinas första omtanke vid återkomsten till Sverige var naturligen att åter sätta sig i besittning af Sture-ättens gods och gårdar. Dessa voro ganska ansenliga. I det morgongåfvobref, som Sten Svantesson Sture undertecknat dagen efter sitt bröllop, d. v. s. den 17 nov. 1511, fick hans gemål löfte om många gods och gårdar, främst Gäddeholm (nu Tureholm) i Södermanland. Dessa gods liksom de gamla Sturegodsen, hvilka nu egentligen tillhörde barnen, kräfde skötsel och omtanke efter fyra års upplösning; arfskifte skulle verkställas efter hennes make och efter hennes i blodbadet omkomna bröder och andra ekonomiska angelägenheter ordnas. Hon synes slagit ned sina bopålar dels på Gäddeholm, dels på Ulfåsa, dels slutligen hos sin moder, gamla fru Sigrid, på Vängarn. Kristina Gyllenstierna hade lemnat i Danmark, för att där uppfostras, sina söner Svante och . Gustaf, af hvilka den sistnämnde synes dött inom kort. Hennes båda döttrar voro också döda, och den äldste sonen, Nils, vistades utomlands. Det var ytterst vanligt, att sönerna uppfostrades fjärran från hemmet och t. o. m. i utlandet, men det är också mycket möjligt, att Kristina ansåg deras ställning i Sverige osäker och därföre lät dem qvarblifva i utlandet.

De ekonomiska svårigheterna voro emellertid vida lättare att utreda än de politiska. Det fordrades stor takt af fru Kristina att i de nya förhållandena finna den rätta plats hon borde intaga.

Väl må man ställa sig den frågan: Med hvilka känslor återsåg Kristina Gyllenstierna sitt fädernesland? Hon äl-

Källa: Project Runeberg ·