Sida 86
hån och förödmjukelse, skilsmässa från make och barn. Så ett långt, jämförelsevis fridfullt lif, fjärran från skådeplatsen för ungdomens fröjder och lidanden — en lugn afton efter en stormdiger dag.
Inbillningskraften kan ej skapa en lefnad mera uppfylld af starka intryck och kämpande, motsatta lidelser än Karin Månsdotters. Också hafva denna qvinnas märkvärdiga lef-nadsöden gjort henne till ett skaldernas älsklingsbarn. Med hennes lynne, hennes karaktär, med alla skiftningarne i hennes själslif har dikten gjort oss förtrogna. Såsom en representant af »det evigt qvinliga», af skönhet och barmhertighet synes hon inför eftervärlden. En mild strålglans sprider sig från hennes gestalt och kastar ett försonande skimmer öfver de fasansfulla händelser, som uppfylla Erik XIV:s regering.
Det är en otacksam uppgift för en biograf att på ett nyktert, kritiskt sätt behandla en personlighet som Karin Månsdotter, allra helst när de tillförlitliga källorna endast äro föga gifvande, såsom här är fallet. Ingenting kan han lägga till, endast taga ifrån. Omhöljet, d. v. s. enskildheterna, utsmyckningen, måste bort. Det finnes dock i dikten en kärna. Hon kan synas obetydlig, men hon är ej värdelös. Hon innehåller sanningen.
»Karin Månsdotter föddes i Stockholm den 6 nov. 1550 kl. 7 och 20 minuter efter middagen», heter det i en beräkning, som konung Erik med egen hand uppsatte öfver himlakropparnes ställning vid hans gemåls födelse. Konung Erik var, som bekant, en ifrig astrolog, och ingen kan be-tvifla, att han sökte erhålla så noggranna uppgifter som möjligt för sin beräknings uppställande, men det är mycket troligt, att ej ens han kunde i detta fall nå full visshet. Han framställer också själf möjligheten, att hon kunde vara född den 6 okt., och det kan till och med mycket väl hända, att hon var född redan 1549. Hon var af allt för ringa stånd, för att män den tiden skulle antecknat hennes födelse, och hon kunde troligen själf angående*sin födelsedag ej gifva ett säkert svar.
Källa: Project Runeberg ·