Tillbaka Read Runeberg

Märkvärdiga qvinnor: Serie 2. Svenska qvinnor

Originalsida 87
Originalsida 87
Originalsida 86
Originalsida 87
86–87

Sida 87

Hennes fader hade varit anställd först som soldat och sedan som stockeknekt, d. v. s. fångvaktare, vid slottet, modern var månglerska, och hon hade morbröder boende i Tröjds härad i Upland. Fadern synes varit från Medelpad. För att bidraga till sitt lifsuppehälle skall hon hafva sålt äpplen och nötter på torget. För öfrigt känna vi intet om hennes barndom och släktförhållanden.

Det vore af stort intresse att veta, huru den ringa mån-glerskedottern kom till hofvet och huru hon där blef uppmärksammad af konungen. Härvidlag nöjer man sig ej gärna med ofullständiga eller osäkra uppgifter, utan man skulle vilja känna själfva uppränningen till de betydelsefulla tilldragelserna i hennes lif, genom hvilka hon har blifvit en historisk personlighet.

En gammal berättelse säger, att konung Erik fick se den vackra flickan, där hon satt på torget och sålde. Intagen af hennes skönhet, befallde han, att hon skulle upptagas vid hofvet och uppfostras tillsammans med hans syster Elisabet.

Denna berättelse har i sig intet osannolikt. Men det kan också väl hafva händt, att utan konungens vetskap stockeknektens dotter, allra helst om hon var vacker och klok, upptogs bland de många småtärnor, som funnos i prinsessornas hof, och då hon var jämnårig med den yngsta prinsessan, blef hon helt naturligt hennes lekkamrat och tjenarinna. Ty så bör uttrycket, att de uppfostrades tillsammans förstås. Möjligen föllo några smulor af den undervisning Elisabet erhöll på Karins del, ty hon kunde sedermera läsa och skrifva, hvilket för en qvinna af hennes stånd var en sällsynt färdighet. Gustaf Vasas döttrar torde i lärdomsväg just ej själfva hafva hunnit så mycket längre.

På denna tid skrefvo visserligen i utlandet en Erasmus Rotterdamus och en Vives, att qvinnan ej borde erhålla mindre kunskaper än mannen, men det är knappast troligt, att dessa anspråk framställdes i vårt land. Prinsessorna af Vasahuset voro berömda för den goda uppfostran de åtnjutit, men de kunde i kunskaper ej ens jämföras med sina bröder, och endast talangerna synas allvarligen odlats. Man hade redan då för qvinnan slagit in på en uppfostringsväg, som väl än i denna dag kan sägas vara den förherskande.

Källa: Project Runeberg ·