Sida 108
Förord ...
här. Midt på gården är en brunn med taket uppburet af en mängd vackra pelare, det heligaste af alla heliga ställen, ty Siva’s ande anses bo i dess djup. Under århundraden ha här dagligen nedkastats blomsteroffer, och ehuru ytan är täckt af friska blommor, utgår en förfärlig stank från de ruttnande undre lagren. Bredvid brunnen står en kolossal bild af en ko, rundt omkring hvilken uppehålla sig ohyggliga, nakna fakirer, hvilkas kroppar äro ingnidna med aska ; de se mera ut som afgudabilder än som människor. Somliga stå utan att röra sig ur fläcken i ställningar, som en gymnast skulle anse omöjliga; andra sitta och vakta den heliga elden. Den mörklagda folkmassan förefaller vidunderlig och fantastisk, där den under buller och larm tränger sig fram till brunnen för att nedkasta sitt blomsteroffer. Det hela ser nästan hemskt ut; men en märkvärdig lokalfärg ligger i detta underliga sceneri, öfver hvilket templets trenne med guldplåtar täckta pagodtorn lysa i den indiska solens bländande glans.
Vår medföljande bramin förde oss uppför en trång, halsbrytande trappa, där tjogtals svarta händer räcktes för att hjälpa oss upp. Uppkomna på den öfre plattformen, hade vi en vacker och intressant öfverblick af det hela: den tätt packade folkmassan nere vid den heliga brunnen, de däremellan spatserande heliga korna samt öfver allt detta de tre guldstrålande pagodtornen, som framlysa mellan de mörka kronorna af stora boträd (Ficus religiösa), uti hvilka en mängd apor klättra omkring. Särdeles nöjda med hvad vi sett, anträdde vi återtåget, hvilket emellertid var besvärligt nog. Otaliga tiggare omringade oss, men i synnerhet närgången var en svartbrun figur, som såg ut att hafva fullt utslagna koppor och som följt oss hela tiden i templet.
Slutligen återfanns vår vagn, och färden fortsattes genom några af stadens gator. De äro ytterst smala, och husens öfre våningar skjuta ut öfver de nedre, så att de nästan mötas upptill. Man kan ej klaga öfver gatornas osnygghet, de äro väl hållna i detta af seende, och det är endast det Gyllene templets gårdar, som äro ruskiga till följd af särskilda förhållanden. Hinduerna har jag alltid funnit vara älskare af snygghet.
Ofverallt på gatorna möta egendomliga scenerier. Än
Källa: Project Runeberg ·