Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

Originalsida 12
Originalsida 12
Originalsida 12
Originalsida 13
12–13

Sida 12

Förord ...

Guds namn skall blifva af oss! Fjorton skålpund hundkött kvar och 40 km till första möjligen bebodda plats! Jag kan icke gräfva en graf att jorda Ericksen i, ty marken är frusen, och vi ha ingenting att gräfva med. Det enda, vi kunna göra, är att begrafva honom i floden. Vi insydde honom i flikar af vårt tält och betäckte honom med en flagga. Kl. 12,40 läste jag jordfästningsformuläret; buro vår aflidne kamrat till floden, där han nedsänktes i ett i isen hugget hål. Sköto tre salfvor med våra remingtongevär såsom begrafningshonnör. På flodstranden nästan of v anför hans graf skall ett bräde nedslås med följande inskrift: Till minne af H. H. Ericksen 6 okt. 1881. Förenta Staternas ångfartyg Jeanette.» Hans kläder delades^ mellan hans kamrater. Ivorsen har hans bibel och en lock af hans hår. Kvällsvard kl. 5 e. m. bestående af ett halft skålpund hundkött och te.

Fredagen d. 7 okt. Frukost bestående af vårt sista halfva skålpund hundkött och te. Vår sista nypa te lades i teköket på morgonen, och vi skola nu anträda vår långa resa med några teblad, som redan gjort tjänst och knappt en kanna alkohol. Emellertid står mitt hopp till Gud, och jag tror, att Han, som dragit försorg om oss hittills, icke nu skall låta oss dö af brist. — — — Sände Alexie att jaga. Han återkom kl. Va 6 med en ripa, på hvilken vi kokade soppa, som tillsammans med 5 gramm alkohol utgjorde vår kvällsvard. Kröpo sedan under våra filtar för att sofva. Lindrig västanbris, fullmåne, stjärnklart, icke mycket kallt.

Måndagen den 10 okt. Kl. 5.30 intogo vi de sista 10 grammen alkohol. Kl. 6.30 sände Alexie på ripjakt. Äta stycken af renhud. Snöyra. Mycket hård marsch. Lee ber att bli lämnad efter. Kl. 3 halt, utmattade. Kröpo ned i en grop på stranden. Samlade ved och gjorde upp eld. Till kvällsvard ingenting annat än ett skedblad glycerin. Alla mycket svaga, men förhoppningsfulla. Gud hjälpe oss!

Torsdagen den 13 okt. Pilblads-te. Ingen underrättelse från Nindemann. Vi äro i Guds hand, och om Han icke förbarmar sig, äro vi förlorade. På eftermiddagen gingo vi öfver antingen en annan flod eller en arm af den stora.

Källa: Project Runeberg ·