Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 3. Afrika

deras herrar mycket lätt att blifva ieta,' hvilket de senare gärna se, då hundkött utgör en af deras största läckerheter. Getter och kor känna niamniam vanligen blott genom hörsagor, någon gång få de sådana som byte på sina plundrings-tåg mot sina östra grannar.

I deras språk finnes ingen egen benämning för fåret, ej heller för åsnor, hästar och kameler, som för deras föreställning mer höra till de sagolika djuren. I allmänhet äro niamniam, ehuru de kunna mycket sorgfälligt tillreda några rätter, ingalunda kräsmagade. Niamniamkökets bästa och smakligaste anrättning är gröten af färskt majskorn, hvilket rifves fint på kvarnstenen, renas från kliet och sedan omsorgsfullt kokas i gryta. Köttföda gäller emellertid hos dem som det högsta af allt jordiskt godt, och »kött, kött» är den lösen, som skallar vid deras krigståg. Som nu rikedomen på villebråd under vissa årstider och i vissa trakter är utomordentligt stor, kan man lätt föreställa sig, hur omsorgen om allt, som hör till jakten, helt behärskar deras dagliga, på köttförvärf riktade diktan och traktan. Intet kan vara mera betecknande för folkens lefnadssätt än uttrycken för ätandet och födan i bongos och niamniams språk. Under det att bongo, såsom ett folk af åkerbrukare, använda ordet »monj» såväl för sorghum vulgäre, hvilket utgör deras egentliga sädesslag, som också för föda i allmänhet och dessutom använda det som verb för äta, låna niamniam detta uttryck från ordet kött, »puschiö», hvilket äfven betyder villebråd; födan heter hos dem »puschjé».

På det nedersta steget af djur- och växtlif glädes forskaren åt den elementära enkelheten i alla förhållanden, hvilken har fört oss till förstående af de tusenfaldigt invecklade högre bildningarna. På samma sätt förhåller det sig med folkkunskapen, och just därför gifver studiet af folklifvet på det lägsta steget af mänsklig bildning åt den resande en så hög njutning. Här först träder honom klart och öppet för ögonen det evigt mänskliga, och ofta just på ett annat sätt och icke där, som han väntat det.

Det af ålder välgrundade ryktet om kannibalism, som alla folk, till hvilka kunskapen om niamniams tillvaro trängt, knutit vid deras namn, är höj dt öfver allt tvifvel. Visserligen finnes det här som öfverallt undantag från regeln;