Sida 5
De viktigaste samfärdslederna till och i Afrika.
Till fram emot midten af vårt århundrade besöktes Afrika endast af segelfartyg; först sent har ångbåtstrafiken sträckt sig dit och är där ännu, i synnerhet på östra kusten, jämförelsevis litet utvecklad.
Naturligtvis har man i första rummet sträfvat för koloniernas förbindelse med moderlandet i Europa. Så uppehåller England två ångbåtslinjer till Kaplandet, den ena ifrån London till S:t Helena, Kapstaden, Port Elisabeth, East London, Natal, Delagoa-viken och östra kustens portugisiska hamnar, den andra, som ifrån Hamburg öfver Rotterdam eller Antwerpen och Southampton för till Kapstaden och Natal. Äfven till västra kusten, från Guinea-hamnarna till Loanda, och till östra kusten ända till Delagoa-viken i söder finnas regelbundna ångbåtslinjer från England. Portugal, Frankrike och Tyskland underhålla också direkt förbindelse genom ångbåtslinjer med sina kolonier.
För den ostafrikanska handeln är Suez-kanalen af en utomordentlig betydelse, om den också i första hand bestämdes för handeln med Asien.
En liflig ångbåtsförbindelse äger rum mellan Europas och Afrikas Medelhafshamnar.
De moderna europeiska samfärdsmedlen ha äfven öppnat lättare tillträde till Afrikas inre. Genom européernas försorg ha järnvägar anlagts här och där i kolonierna från kusten ett stycke inåt landet. Så i Algeriet, Egypten och Kaplandet. Dock uppgick hela världsdelens järnvägsnät vid slutet af år 1890 blott till en längd af något öfver 900 nymil (= Sveriges järnvägsnät). Ångbåtar underlätta tillträdet till det inre på det nedre loppet af Niger, Sambesi,
Fehr, Geografisk Läsebok. III. 1
